En av mina favoritplatser är Lilla Hyttnäs i Sundborn där konstnärerna Karin och Carl Larsson bodde med hela sin familj. Först och främst är det den ombonade hemtrevligheten som jag uppskattar. Sedan gillar jag färgerna, många röda och gröna nyanser, men också gult och blått, turkos och rosa i oväntade men smakfulla kombinationer. Varje rum har en egen färgsättning och det skulle ju kunna bli kaotiskt men istället känns det så harmoniskt och genomtänkt.
Carl och Karin har tillsammans skapat inredningen i huset. Carl har en lite gulligare smak. Han målar blommor och små porträtt av barnen på väggar och dörrar. Karins uttryck känns mer modernt stramt. Hennes vävar och broderier har ofta geometriska och symboliska mönster med djärva färgkombinationer.
Karin hade liksom Carl en gedigen konstnärlig utbildning från Sverige och Frankrike. I sin ungdom målade hon i olja och akvarell, men med åren inriktade hon sig istället på textil. Hon vävde mattor och gobelänger och hon broderade gardiner, dukar och kuddar. Karin skapade broderier i en mängd tekniker. Yllebroderade kuddar i olika stilar finns i var och varannat rum. Hon har broderat skira gardinkappor i förmaket med hopdragssöm. Runt Carls säng finns förhängen i vitt linne med broderier som ser ut att vara inspirerade av Hallandssöm.
I det rödgröna matrummet där hela familjen samlades till middag kring det långa bordet ligger en löpare med ett broderi som Karin kallar ”Släktträdet”. Den föreställer två röda släktträd vars rötter börjar i varsin ända av löparen, och sedan växer de två träden upp mot mitten av duken. Det ena trädet har trekantiga frukter som växer åt olika håll. Det trädet sägs representera familjen Larssons äldre släktingar. Det andra trädet har runda, äppellika frukter som föreställer barnen Larsson. Äpplena växer åt olika håll. De två som växer uppåt är sönerna Ulf och Pontus och äpplena som växer nedåt är döttrarna Suzanne, Lisbet, Brita och Kersti. Ett äpple växer åt sidan och det är sonen Matts som bara blev ett par månader gammal. Den yngste pojken Esbjörn finns inte med på broderiet. Det är daterat 1897 med korsstygn, och då var han inte född än.
Karins löpare finns avbildad på en av Carls akvareller som heter ”Väninnan” och finns publicerad i boken ”Åt solsidan” 1910.
Nu råkar det vara så att Brodera mera har mönstret till Karins löpare i arkivet och vi börjar nu sälja den igen. Jag har ägnat min sommar åt att brodera en ny kopia av den. Den broderas på 10 trådars räknelinne med flätsöm. Vi har tagit fram fint bomullsgarn i en härlig röd nyans. Man broderar med 4 tunna trådar i nålen. Tidigare har jag bara broderat flätsöm fritt där motivet är uppritat på linne eller ylle, men nu är det räknade stygn som gäller. Det blir som ett mellanting mellan korsstygn och tvistsöm. Alla rötter och grenar broderas med linjer av flätsömmen och de geometriska figurerna täcks av rader med flätsöm. Stygnen passar väldigt väl ihop med den stiliserade designen. Det är fantastiskt kul att sy och det är ju så vackert med klarrött på vitt.
Vi har gjort ett särskilt stygnpapper där vi går igenom steg för steg hur man broderar flätsöm över räknade trådar. När man väl får kläm på det så går det som en dans. Det ligger med i materialsatsen så klart.
Vill ni läsa mer och se nytagna bilder från Sundborn kan jag rekommendera Tidningen Vi. I deras oktobernummer som kommer ut i dagarna finns en vackert reportage från Sundborn, med bilder på Karins löpare i matrummet.
Akvarellerna från Sundborn finns i böckerna Ett hem och Åt solsidan av Carl Larsson. Båda böckerna kan läsas på litteraturbanken.se.
Jag blev inbjuden att besöka Reykjavik för att visa upp svenskt broderi. Det var Sveriges ambassadör på Island, Håkan Juholt, som hade kontaktat Svensk Hemslöjd och frågat om de ville vara en vecka på residenset och de ville gärna ha med mig. Vilken ära!
Jag hade sällskap av Jenny Berge, VD på Svensk hemslöjd och Ulla Parkdal, tidigare ordförande i styrelsen och textilkonstnär. Vi tog med oss så mycket hemslöjd och broderier som fick plats i våra resväskor. Vi fick bo i gästvåningen på residenset som ligger mitt i charmiga Reykjavik. I byggnaden finns också en gallerilokal där vi inredde en utställning med allt vi hade med oss. Ambassadören hade ordnat med en julgran som vi pyntade. Det skulle vara lite jultema och jag hade tagit med några av våra finaste julbonader.
Det blev invigning med fika och kanelbullar. Ambassadfolket hade varit riktigt duktiga med att marknadsföra oss, så det kom många besökare. Islänningar är trevligt folk. Vi hade mycket att prata om, jämföra kulturer och hantverk. Mitt resesällskap Jenny och Ulla berättade om hemslöjd och broderier i Sverige och ambassadören höll tal och invigde utställningen.
Vår utställning var öppen under fyra dagar och vi hade rekordmånga besökare (jämfört med andra utställningar som har varit i den lokalen). Dessutom ordnade jag ett par workshops i yllebroderi. Det kom mer folk än vi hade räknat med, så vi fick hålla till i matsalen och vi lade i extra skivor i matsalsbordet så att alla fick plats under kristallkronan. Jag visade skånska och jämtländska yllebroderade kuddar och vi pratade traditioner, material och stygn och så fick alla prova på att brodera på kläde.
När vi satt där och broderade tillsammans så lärde jag mig minsann också ett och annat. Till exempel: Tvistsöm kallas för ”isländska korsstygn” på Island. De blev väldigt förvånade när de insåg att vi också broderar sådana stygn och med liknande mönster.
Det var verkligen en lyckad vecka! Tack Ambassadör Juholt och Svensk hemslöjd för att jag fick vara med på detta äventyr. Och tack Jenny och Ulla för trevligt sällskap.
En av de bästa sakerna med att ställa ut på Syfestivalen är att man träffar andra utställare. Då får man chansen att utbyta erfarenheter och beundra deras produkter. Förra året träffade jag på ett par personer från Föreningen Svenska Spetsar. De kom till vår monter och beundrade våra broderier. Hedwig Silén Hermanson som är lärare i knyppling köpte en materialsats till vår nåldyna med nio olika stygn.
I år träffades vi igen och nu hade Hedwig broderat och monterat nåldynan och dessutom knypplat en spets som var fäst runtom som en fin ram.
Spetsen kallas för Bellmansudd och den är knypplad med åtta par, alltså 16 trådar. Hedwig har knypplat denna spets med det ullgarn som blev över när hon broderat färdigt. Ja, det är generöst med garn i den här materialsatsen. Vi tycker att när man väl har kommit igång och broderat nio stygn, så blir man säkert sugen på att brodera lite till och då är det bra att ha lite garn i närheten. Hedwig, som kanske hellre knypplar, utnyttjade det överblivna garnet och knypplade en liten spets av det.
Det är väldigt pedagogiskt att knyppla med flera färger för då ser man hur trådarna går i spetsen. Se hur de ljusgröna färgerna ligger närmast nåldynan och sedan hur varannan udd är blåare och varannan grönare.
För att fullborda ulltemat fyllde Hedwig nåldynan med ull, och sedan tog med sig den till Fårfesten i Kil. Där passade den bra förstås och så blev den ett fint exempel på hur man kan knyppla med ullgarn. Detta kallar jag produktutveckling!
När Bokförlaget Semic kontaktade mig och frågade om jag ville göra en broderibok så hade jag redan funderat på det ett bra tag. Vi har ju så många fina mönster och jag ville göra en bok med några av de finaste broderierna och samtidigt tillföra något nytt. Många av de mönster vi har i våra samlingar är i största laget för att få med i en bok. Samtidigt är broderierna väldigt fina att visa upp i en bok och de kan inspirera till nya broderier.
Jag har också förstått att många som vill brodera gärna börjar med ett litet broderi som uppvärmning. Därför hade jag en idé om att ta fram mindre varianter av Brodera meras stora vackra broderier. Jag kallade min idé för ”Brodera mindre”. Så kom Semic och berättade att de ville ha en bok med blandade projekt. Olika storlekar, olika tekniker, olika stilar och olika format: kuddar, bonader, dukar, småbroderier och så vidare. Jag gjorde ett förslag på vad som kunde ingå i en sådan bok och bakade in min ”Brodera mindre-idé” i detta. De gillade upplägget och vi gjorde en plan för hur boken skulle produceras. Jag hade ungefär ett år på mig.
Flera broderier hade vi färdiga modeller till, men det var ändå mycket som skulle broderas. Det mesta broderade jag själv under våren och sommaren förra året. Jag fick också mycket broderihjälp av min syster, Amelie, som jobbar med mig i företaget. Marianne Grundäng är en skicklig brodös och har broderat ett par av de finaste broderierna i boken. Mina kurskompisar från Handarbetets Vänner hjälpte till med några småbroderier. Min mamma högg in på den fantastiska julvepan i korsstygn som avslutar boken. Hon hann precis komma igång när hon snubblade på gräsmattan och bröt båda handlederna. Då hoppade Marianne G in och räddade vepan. Tack för det Marianne! (Ingen fara, min mamma är numera återställd.)
Så blev det höst och min fotograf, Charlotte Gawell, kom hem till mig i flera omgångar och fotograferade alla broderier. Charlotte har tidigare fotograferat trädgårdsböcker, kokböcker och en del handarbetsböcker, t ex den fantastiska ”Sagornas stickbok”. Det är väldigt spännande att skapa fina foton, och vi jobbade jättebra ihop och hade så roligt. Vi använde min verkstad och bostaden och trädgården som bakgrund till broderierna. En del broderier gör sig bättre i närbild, andra passar bättre i en miljö där det händer lite runt broderiet. Vi hade väldig tur med vädret, det var en fin höst.
Vintern kom och jag satte igång att skriva och rita. Det skulle skrivas berättande texter och beskrivningar och det skulle ritas mönster och stygnteckningar. Eftersom jag inte har gjort detta i en sådan omfattning tidigare, så var jag ganska stressad över hur jag skulle hinna. Jag har ju ett broderiföretag att ta hand om också och vintern är högsäsong i broderiernas värld. Det var mycket jobb, men det flöt på riktigt bra. Den första mars skulle allt vara inlämnat till förlaget och jag höll min deadline. Champagne på det förstås!
Så följde en tid av korrekturläsning och formgivning av boken. Manuskriptet mejlades fram och tillbaka, fram och tillbaka. Jag fick hjälp med korrekturläsning av två superkompetenta hemslöjdsvänner, Jenny Berge och Eva Möller, som hade bra synpunkter på förbättringar. Min redaktör på Semic, Eva Bergman, och formgivaren, Monica Sundberg, är riktiga bokproffs och så smidiga att jobba med. Rätt som det var hade vi en färdig inlaga. Boken gick i tryck efter midsommar och bara några veckor senare hade jag en färdig bok i handen. Det kändes både overkligt och fantastiskt så klart. Jag hoppas att många ska få inspiration till egna broderier och att boken hittar nya broderivänner.
Min brorsdotter Sofia har mycket gemensamt med mig. Vi gillar båda textilt handarbete och även att pyssla i största allmänhet. Sofia har sommarjobbat hos mig en del och hjälpt till med tillverkningen av våra korsstygnshus. Självfallet har hon också broderat flera hus själv.
En annan sak som både Sofia och jag älskar är miniatyrer. Korsstygnshusen är ju ett typiskt exempel detta. Jag har alltid älskat små hus, till exempel dockhus och legohus. Sofia, som gillar ännu mindre miniatyrer, kom på att hon skulle göra en present till mig.
Hon har gjort ett litet litet bord med en materialsats till ett korsstygnshus. Bordet är bara 5 x 5 cm stort och på det har hon lagt en öppnad ask med material och ett halvbroderat hus. Är det inte sött?
Bordet är gjort av glasspinnar och sedan har hon vikt en liten ask av papper. Hon har ju vikt många askar när hon har sommarjobbat hos mig, så hon vet precis hur man gör. Sedan har hon kopierat etiketten och klistrat på och ser ni den lilla lilla beskrivningen. Plasten som huset är broderat på har hon gjort av torkat lim. Hon har till och med gjort en liten liten nål av en tunn ståltråd.
När Sofia hade tillverkat det lilla bordet och målat det och sedan lade asken på bordet, så tyckte hon att de hade för lika färg, så att asken inte syntes ordentligt. Då kom hon på att hon borde lägga en ljus duk på bordet. Hon letade bland Brodera meras dukar och hittade en jugendlöpare som var lämplig. Hon klippte till ett litet tyg och målade på de små rosa jugendrosorna och ornamenten i silverfärg. Så gulligt!
Visst var detta en fanstastisk present! En miniatyr av en miniatyr faktiskt. Jag ska ha mitt lilla pysselbord på disken i Brodera mera-butiken bredvid mina husaskar. Bra jobbat Sofia och tack så väldigt mycket!
Jag kan inte tro att det är sant. Nu har jag haft min broderiblogg i tio år. Den började som ett litet hobbyprojekt på skoj och det är ingen överdrift att säga att Broderibloggen har förändrat mitt liv. För tio år sedan var jag bibliotekarie och informationsexpert. Jag jobbade som konsult med eget företag och när jag hade några lediga dagar över efter jul- och nyårshelgen det året drog jag igång Broderibloggen. Jag broderade en del på fritiden. Jag hade lärt mig grunderna i skolan på 70-talet och så hade jag fyllt på med kunskaper med hjälp av diverse broderiböcker.
Det fanns en del bloggar på den tiden som handlade mer allmänt om handarbete eller var mer som livsstilsbloggar där enstaka bloggposter om broderi blandades med bakrecept och inredningsdetaljer. Redan från början var jag mycket bestämd på att avgränsa min blogg till att enbart handla om broderi. Jag ville att det skulle bli riktigt nördigt och jag visste att jag hade material till att blogga en eller ett par gånger i veckan i åtminstone ett halvår. Jag ville också att varje inlägg skulle vara tidlöst och fungera lika bra idag som om tio år.
Parallellt med bloggen hade jag en informationssida, Brodera.nu, med fakta om broderi som jag länkade till. Det bor en liten folkbildare i mig och jag tänkte att om några bloggläsare blir nyfikna på broderi så kan det vara bra att presentera lite mer strukturerade fakta vid sidan av.
Nu ska vi se vad som har hänt med Broderibloggen och med mitt broderiliv under de här tio åren:
2008
Jag drar igång bloggen och bloggar enligt plan en till två gånger i veckan. Blogginläggen handlar om större och mindre broderiprojekt som jag håller på med.
Här en tvistsömskudde som jag skapade till mina föräldrar och bloggar om.
Och här har jag broderat Fröllingestjärnan som är ett traditionellt mönster i Hallandssöm.
Väldigt snabbt börjar jag få en massa respons på bloggen. Det är andra glada broderiamatörer och även en hel del slöjdlärare som hör av sig med kommentarer och frågor. Väldigt roligt, men jag inser också att mina kunskaper behöver fyllas på, så jag anmäler mig till en kurs hos Handarbetets Vänner. Där utbildar jag mig i Konstsömnad under de närmaste åren.
2009
Jag bloggar bland annat en del om min broderiutbildning och visar upp mina broderiövningar.
En övning i yllebroderi. Mitt mål här var att brodera rörelse och fart. Jag minns att jag grubblade en del på om rosa verkligen är en färg med fart i, men jag tycker nog att det funkade rätt bra.
Här har vi lite andra hästar. Det är mitt långtidsprojekt, Bayeuxtapeten, som jag broderar på varje sommar och rapporterar om i bloggen framåt höstkanten.
2010
Jag bloggar inte lika ofta som i början, men bloggen har blivit en viktig del av mitt liv, så jag fortsätter i lugnare takt. Jag fortsätter att testa olika tekniker och idéer på broderikursen och hemma.
Här testar jag tambursöm på ett myggnät. En bra idé som jag borde göra mer av någon gång när jag hinner.
På broderikursen broderar jag med guld. Roligt men svårt som tusan.
2011
Det kommer många kommentarer och frågor till bloggen. En av de vanligaste frågorna handlar om hur man ska få tag på material till sitt broderi. Jag ger goda råd, men inser också att det saknas något.
Jag testar att börja sälja ullgarner för broderi. Jag köper in stora mängder vävgarn och nystar upp i små dockor och säljer dem via Broderigarn.se. Det fanns uppenbarligen ett behov av detta, för det går riktigt bra. Dessutom är det roligt att få en ny sorts kontakt med en massa kreativa brodöser. Jag tänker att det skulle vara roligt att sälja mer broderigrejer, kanske materialsatser. Men ännu har jag ingen konkret idé om hur det skulle gå till.
2012
Har jag testat allt inom broderi nu?
Nej, jag måste ju prova att brodera på formfranska. Det går. Kanske inte det snyggaste jag gjort, men det går.
Det här året kommer Expressen på besök och gör en sju-sidig artikel i en handarbetsbilaga om mig och min blogg.
2013
Jag bloggar om det vackra broderiet som jag har köpt hos Brodera mera på Drottninggatan för några år sedan och som nästan var färdigt när min man av misstag råkade slänga det på soptippen. En sorglig historia som gav stort gensvar. Många kommenterade och föreslog att jag skulle köpa en ny materialsats och börja om. Men nej, jag ville inte det. Jag accepterade att jag aldrig skulle äga en färdigbroderad Bröllopskudde från Frösön.
PS. Vi är fortfarande lyckligt gifta.
Lilla Saga döps i en klänning broderad av mig.
Jag snöar in på langetthjul och det blir en soffkudde av det.
2014
Jag lägger upp små korta filmer med broderistygn på Youtube. De används flitigt i undervisningen av slöjdlärare runtom i landet och av hobbybrodöser.
Jag blir tillfrågad om jag vill hålla ett föredrag om svenskt broderi på en ambassad i Stockholm.
Inför föredraget behöver jag ett yllebroderi, så jag beger mig till Monica Zetterström som har Brodera mera och köper en materialsats. Vi har aldrig träffats förut och Monica känner inte till mig sedan tidigare, men vi får väldigt bra kontakt. Vi börjar prata om broderier och livet och framtiden. Fortsättning följer…
I april får jag en idé. Jag ska försöka brodera korsstygnshus på plast. Jag gör en prototyp av det första huset, korsvirket, i maj och när jag inser hur lätt det är att brodera ett korsstygnshus, börjar jag fundera på om det inte skulle fungera som materialsats.
Jag ägnar sommaren åt att skapa två hus till, hitta på en fin förpackning och göra beskrivningar på svenska och engelska. Jag visar mina hus och förpackningar för Monica och hon ger mig Stora A. Det stärker mig förstås. På hösten börjar husen säljas hos Svensk Hemslöjd i Stockholm och det går riktigt bra.
2015
Det här året exploderar mitt broderiliv.
Monica Zetterström och jag har hållit kontakten och nu kommer vi överens om att jag tar över Brodera mera. Mitt i sommaren går flyttlasset och jag har plötsligt fått ett nytt jobb. Vilken chock! Vad har jag gjort! Jag jobbar järnet och under hösten drar jag igång vår webshop.
Övertagandet innebär att jag nu äger alla mönsterrättigheter till över 2000 broderier och jag har också fått ta över en massa broderade modeller, bland annat den här skönheten. Det är Bröllopskudden från Frösön som min man slängde på soptippen. Plötsligt är jag ägare till en sådan. Tänk som det kan bli!
PS. Min man påpekar att det nog egentligen var bra att han slängde den andra kudden för annars hade jag haft två av samma sort och det hade ju varit onödigt.
Mina hus säljer som smör och samma år blir jag erbjuden att resa till Japan med Svensk Hemslöjd för att sälja hus och annan hemslöjd. Inte tackar man nej till något sånt! Vi tillbringar två fantastiska veckor över julen i Japan. Jag säljer hus och håller workshops.
2016
Jag har anställt min syster Amelie och har även hjälp av Ann-Mari Eriksson, Monica Zs gamla kollega. Vi jobbar på och tar fram gamla Brodera mera-mönster på nytt och skapar även helt nya produkter.
Den här pensékudden fick vi göra om mönstret på för att färgerna inte stämde med de garner som går att få tag på idag.
På hösten var vi med på Syfestivalen i Stockholm för första gången. Mycket jobb var det, men såå roligt!
2017
Det har varit så mycket jobb med Brodera mera att jag nästan inte hunnit blogga under det senaste året, men jag hoppas att jag ska hinna lite mer framöver.
Jag bloggade till exempel om vår fina butik i Danderyd som har öppet på tisdagar.
Vi spelade också in en liten film om vad vi gör hela dagarna hos Brodera mera.
2018
Nu är vi inne på elfte året och även det här året kommer det att hända grejer. Vi ska ta fram många nya materialsatser till Brodera mera. Vi jobbar på en ny webshop som ska sjösättas under året. Vi jobbar också på att fräscha upp Brodera-sidan. Den har ju några år på nacken och det syns. Dessutom skriver jag just nu för fullt på en broderibok som ska komma ut i höst på Bokförlaget Semic. Det är såå spännande att göra en egen broderibok.
Foto: Charlotte Gawell
Här en bild som vi tagit till den kommande boken. Jag återkommer så småningom i bloggen och berättar mer om den.
Detta var en snabb sammanfattning av min tioåriga blogg- och broderikarriär. När jag går igenom allt som hänt så tänker jag vilken tur jag har haft och vad tacksam jag är att jag har hittat något som jag brinner för. Jag älskar verkligen att brodera, men jag är också så glad för alla trevliga människor som jag träffar tack vare broderandet.
Det här inlägget handlar om min brodeributik Brodera mera.
Nu är det spännande tider. I kommande helg är det Syfestival i Stockholm och den här hösten är det tredje gången som Brodera mera är med. Det är så mycket att göra veckorna innan. Vi tillverkar ju allt som ska säljas och vi måste ha med oss ett stort lager, för det är svårt att förutsäga vad som ska bli populärt just den här gången.
Ingenting lämnas åt slumpen. I år har vi en lite större monter än tidigare och då provbygger vi hyllorna, för att se hur de fungerar och hur många broderimodeller som får plats på dem. Om man drar undan vardagsrumsmöblerna så får hela monterinredningen plats mitt i vardagsrummet, både hyllorna och borden. Lite trångt blir det. Jag satt i soffan när det ringde på dörren och då fick jag runda hela utställningen och ut via köket för att ta mig fram till hallen och ytterdörren.
Vi har som vanligt med oss massor av kuddar, dessutom julbroderier, dukar och bonader, och diverse småbroderier. I år tar vi dessutom med oss material för den som vill hitta på egna broderier. Det blir massor av ullgarn för broderi och kläde att brodera på och så har vi med oss sybågar och saxar och sånt. Vi har just börjat sälja en vit gelpenna som är så bra att rita på ylle med. Den tar vi med förstås.
En stor del av jobbet är att skriva alla skyltar. Det är viktigt att vara tydlig med vad saker kostar och när det är Syfestival blir det mycket mässpriser och specialerbjudanden som det är viktigt att visa ordentligt så att ingen missar det.
På onsdag eftermiddag åker vi med det första lasset till Älvsjömässan. Då lägger vi ut mattor och sätter upp vår nya belysning och ser till att det fungerar. Jag tror vi monterar hyllorna då också och ställer upp borden. Under hela torsdagen gör vi fint i montern och ordnar med modeller och materialsatser och skyltar, skyltar, skyltar. På fredag morgon kl 10.00 står vi redo att ta emot alla besökare. Vi står i monter B05:41. Hoppas vi ses där!
Detta inlägg är reklam för min brodeributik Brodera mera.
Det här inlägget handlar om min brodeributik Brodera mera i Danderyd.
När jag tog över Brodera mera så tänkte jag inte öppna någon fysisk butik. Jag tänkte att det räckte med en webshop, men Monica Z övertalade mig. Hon menade att det är bra att ha ett ställe, ett showroom, dit kunder kan komma och titta på broderierna.
Själv hade Monica tillverkning och försäljning i det ombyggda garaget hemma i Enebyberg. Jag bor i en suterrängvilla på gångavstånd från tunnelbanestationen i Mörby Centrum och jag råkade ha ett nyligen övergivet tonårsrum med egen ingång som skulle kunna fungera som butik. Vi behövde inte fixa så mycket för att göra lokalen mer affärslik. Vi målade väggarna i vitt, bytte ut den tråkiga källardörren och satte in spotlights i taket. Sedan valde vi några av våra egna möbler som kunde passa i en brodeributik: en bokhylla, ett halvrunt bord, en pinnsoffa. På IKEAs fyndavdelning köpte vi hyllor och täcksidor till en köksbänk som fick bli disk.Sedan fyllde vi väggarna med broderade bonader och pinnsoffan med broderade kuddar och genast började tonårsrummet likna en butik.
Hyllorna är fyllda med kuddar och annat broderat och på golvet står korgar med materialsatser till alla våra broderier. Vi säljer också tyger för den som vill hitta på egna broderier. Vi har en hel hylla fylld med ylletyger i alla färger. Dessutom har vi räknelinne och aidaväv i vår verkstad för den som behöver. Alla tygerna är sådant som vi använder i våra materialsatser, väl beprövade med andra ord. En hyllsektion är full av broderigarner. Vi har bland annat ullgarner som vi själva nystar till dockor och så har vi lingarner och lite silke.
Det är så roligt att få besök i butiken. De flesta kommer för att handla broderi, men en del tittar in bara för att få ett litet broderisnack, kanske fråga lite om något broderi eller visa upp något snyggt broderiprojekt.
Butiken är öppen varje tisdag kl 11.00-17.00. När butiken är öppen ställer jag ut en stor skylt framför vårt hus som pekar kunderna rätt till butiksdörren på sidan av huset. Ibland har vi specialöppet på en lördag för de som gillar att helgshoppa. Då brukar vi meddela detta på Internetsidan innan.
Detta inlägg är reklam för min brodeributik Brodera mera i Danderyd.
Jag har aldrig träffat Annika Eklund. Vi har bara pratats vid på telefon. Första gången hon ringde mig var för ett drygt år sedan, bara några veckor efter att jag hade tagit över Brodera mera från Monica Zetterström. Hon presenterade sig och berättade att hon har broderat en hel del modeller på uppdrag av Monica och nu undrade hon om jag kanske hade något broderiuppdrag till henne. Hon var sjukpensionär och bodde på Ekerö (det var något med ryggen tror jag). Jag lovade att fundera på det och återkomma.
Jag hade enormt mycket att göra den där första tiden och glömde förstås alltihop. Ett par veckor senare ringde Annika igen och undrade om jag hade tänkt på saken. Nu funderade jag lite och kom på att det fanns en yllebroderad kudde som Monica ville behålla själv. Jag frågade Annika om hon kunde tänka sig att brodera en kopia av den. Det ville hon gärna. Vi tryckte mönster på kläde och skickade en materialsats till Annika och så glömde jag bort henne igen. Efter några månader, i februari tror jag det var, så ringde Annika. Kudden var färdig. Hon skickade broderiet till mig och det var helt underbart. På ungefär fem månader hade hon skapat en fantastisk skånsk bröllopskudde med broderi på rött kläde.
Nu ville hon genast ha ett nytt uppdrag. Jag hade insett att hon var en mycket skicklig yllebrodös så jag frågade om hon vill ha en riktig utmaning. Det ville hon, så nu tryckte vi upp ett gammalt mönster på natursvart kläde och plockade ihop mängder med garn och skickade till Ekerö. Sedan var det tyst därifrån några månader och jag tänkte att det kanske var ett för svårt projekt vi hade gett henne. I början av hösten hörde Annika av sig och behövde mer garn. Hon beklagade sig då över att trycket på kudden inte var så bra och att färgerna inte stämde riktigt. Jag bad henne använda sin fantasi och göra en fri tolkning av mönstret.
För några veckor sedan ringde Annika igen. Det var sista gången vi talades vid. Hon var inlagd på S:t Görans sjukhus och de höll på att göra en massa undersökningar på henne. Hon hade haft problem med magen under sommaren och gått ner i vikt, men nu skulle allt ordna sig, trodde hon. Hon satt och broderade mellan undersökningarna och var nästan färdig med broderiet. Hon behövde tyg och band för monteringen. Jag skickade grejerna till sjukhuset.
Någon vecka senare ringde en väninna till Annika och hälsade att hon nu var inlagd på Stockholms sjukhem och att hon frågade efter mer band till monteringen, så då skickade jag det till sjukhemmet. Bara ett par dagar senare ringde väninnan igen och nu stod det klart att Annika inte skulle brodera mer. Hon hade cancer och det var bara dagar kvar.
Annika avled för en vecka sedan och idag kom ett paket med posten. Det var medeltidsbroderiet som Annika hade arbetat med så länge hon orkade: en avlång dyna med en enhörning och en massa fantasiblommor. Broderiet är avslutat och hon höll på att sy fast små band längs hela kanten. Visst är det helt fantastiskt! Det är så inspirerande att studera det. Hon har lagt ner så mycket arbete på alla detaljer.
Det kanske blir så att vi aldrig kan göra en materialsats på det här broderiet, eftersom schablonen som vi trycker med inte var så bra och garnerna inte stämmer. Annika Eklund har i alla fall lämnat efter sig ett fint minne i form av ett väldigt vackert broderi. Tack Annika!
Nu var det länge sedan jag bloggade. Jag har helt enkelt inte haft tid. Eller, rättare sagt, jag har prioriterat andra broderigrejer före att blogga. De senaste månaderna har jag lagt all min tid och ork på att få igång verksamheten i mitt broderiföretag. Det var ju ganska precis ett år sedan jag tog över Brodera mera och jag vill så gärna att det här ska bli ett riktigt lyckat projekt.
När jag jobbar med Brodera mera varje dag, tillverkar materialsatser, mailar kunder, skickar ut beställningar, så kan det ibland kännas som att jag står och stampar på samma plats. Men när jag tänker tillbaka på hur det var för ett år sedan så inser jag att mycket har hänt sedan dess. Då var hela huset fyllt av korgar och lådor och rullar med broderigrejer. Det var totalt kaos. Nu har vi ordnat en väldigt trevlig verkstad, ett lager (eller faktiskt två) och en jättefin butik. I början tillverkade vi ett broderikit i taget, ofta på beställning. Vi visste ju inte vad som skulle sälja och vi låg alltid efter. Nu har vi mycket bättre koll på läget. Vi tillverkar fem, tio eller tjugo materialsatser på en gång och vi håller på att lägga upp ett lager av de mest populära broderikiten. Mycket tillfredställande.
Vi har också tagit fram några gamla godingar från Brodera meras arkiv, till exempel den vackra linneduken med vårlökar och bröllopskudden från Frösön. Vi hittade en jättefin korsstygnskudde med penséer som tyvärr innehöll en massa garnnyanser som inte går att få tag på längre. Då ritade vi om det mönstret och anpassade färgerna till dagens garnutbud. Det tog ganska lång tid, men vi är riktigt nöjda med resultatet. Jag passade också på att äntligen skapa ett nytt korsstygnshus. Den här gången blev det ett kalkstenshus med rosor på gaveln som är inspirerat av husen på Gotland. Vi har också broderat upp en ny modell av en av Brodera meras finaste yllekuddar, en röd bröllopskudde med tulpaner.
Nu har jag unnat mig några lediga sommarveckor och vi har kommit igång igen. Det är fullt upp. Den 3 september ska vi ha en nybörjarkurs i yllebroderi hemma hos mig, där jag har butik och verkstad. Carina Olsson kommer att vara lärare och jag ser verkligen fram emot det (kursen blev snabbt fullbokad, men hör gärna av er om ni vill vara med på en framtida kurs). Nästa spännande punkt på höstschemat blir en Broderamera-kväll på Svensk hemslöjd i Stockholm den 8 september. Monica Zetterström och jag är inbjudna att berätta om Brodera meras historia och om hur jag tog över från Monica. I oktober är det Syfestival på Älvsjömässan i Stockholm. Då ska Brodera mera vara med för första gången sedan jag tog över. Jag har aldrig haft en egen monter på en mässa så det är både superspännande och läskigt på en gång. Hoppas vi ses där!
Jag är hemma i Sverige igen sedan en dryg vecka tillbaka och har nu hunnit vila upp mig efter två intensiva veckor i Japan, men jag lovade ju att återkomma och berätta mer om hur det var i Japan.
Förutom att demonstrera broderi och prata med kunder på varuhuset JR Takashimaya, hade jag i uppdrag att hålla workshops. Det blev tre workshops där jag lärde ut hur man broderar korsstygnshus och tre workshops där vi broderade fritt på ylle, närmare bestämt små glasunderlägg. Varuhuset gjorde reklam för workshopparna och fixade med bokningar. Jag hade 7-8 deltagare i korsstygns-workshopparna och något färre i yllebroderi-workshopparna. Det var ganska lagom, tycker jag.
Jag inledde varje workshop med att berätta kort om de svenska broderitraditioner som just det broderiet grundade sig på. Jag och min syster Amelie hade fixat ett par exempel på typiska korsstygns- och tvistsömsbroderier som har inspirerat korsstygnshusen. När jag skulle berätta om yllebroderier så visade jag en broderi till en bröllopskudde som jag håller på med och berättade om skånska yllebroderier och åkdynor och sånt. Sedan satte vi igång och brodera.
Jag hade hört innan att många japaner är väldigt duktiga på att brodera. Det gällde några av mina elever, men många som kom till mina workshops hade väldigt liten eller ingen erfarenhet av broderi. Det var alltså alla nivåer på förkunskaper och jag fick omväxlande demonstrera lite mer avancerade stygn och hjälpa till att trä nålen, för det var flera som fastnade redan på det momentet. Alla elever hade dock det gemensamt att de var väldigt nyfikna och positiva och de verkade nöjda när workshopen var slut. Ibland blev det applåder och ibland fotostund.
Ni undrar förstås hur det fungerade med språket. Japaner är ju sällan bra på engelska. Jo, jag hade tolk. Tre olika tolkar jobbade jag med, alla väldigt kompetenta. Två av tolkarna kunde svenska, så då kunde jag köra på det. Med den tredje tolken fick jag ta det på engelska. En timme innan workshopen gick vi igenom min planering och ungefär vad jag skulle prata om och så läste de igenom de japanska beskrivningarna som följde med broderikiten som vi jobbade med i workshopen. När jag gick runt och hjälpte till så var tolken till hands. Ibland kunde vi ju kommunicera med teckenspråk och enstaka engelska och japanska ord och ibland fick vi ropa på tolken för att få hjälp.
Det var väldigt roligt att hålla workshops i Japan. Japaner är generellt vänliga, nyfikna och artiga människor. Det är bra att förbereda sig ordentligt innan och fundera igenom de olika momenten, för de är noggranna och vill ha direktiv för varje detalj. När det fungerar, så är de så tacksamma och jag kände mig väldigt stolt över våra svenska broderitraditioner och det intresse som japanerna visade. En riktigt fin upplevelse var det!
Nu har jag varit 4 dagar i Japan på min broderiresa. Jag flög till Nagoya i måndags och kom fram på tisdag morgon. Jag har ju aldrig varit i Japan förut och det är så olikt Europa att man blir lite chockad först (t ex är toaletterna ett kapitel för sig). Nagoya är en riktig storstad med skyskrapor och tunnelbana och mitt i staden finns en skyskrapa med två runda torn som är en av de högsta byggnaderna i Japan. I den skyskrapan ligger varuhuset JR Takashimaya som har bjudit in Svensk Hemslöjd och mig att vara huvudnumret i deras Scandinavian Market under andra halvan av december.
Marknaden tar upp större delen av tionde våningen i varuhuset och har drygt 30 shopar med skandinaviskt tema. De flesta shoparna drivs av japaner, men i en shop finns tre svenskor från Halmens hus i Dalsland och så har restaurang Kvarnen i Stockholm tre personer här som har ordnat med en svensk restaurang som serverar sill, Wallenbergare och äppelkaka till nyfikna japaner.
Jag och Jenny Berge från Svensk hemslöjd och Nori Akechi, japansk korrodinator som har bott i Sverige i åtta år, fick jobba järnet i två dagar för att hinna få iordning pop-up shopen innan den öppnade på torsdagen. Vår shop ligger precis vid ingången till marknaden, så det blev snabbt fullt av folk som ville kolla på oss och våra produkter. Jenny har på sig en folkdräkt och det tycker kunderna är intressant förstås. Jag sitter vid ett litet bord mitt i butiken och broderar mina hus. Hela tiden kommer det fram nyfikna japaner och tittar på vad jag pysslar med. De första timmarna var Nori i närheten och sprang fram för att översätta så fort en japan ville prata lite med mig. Efter ett tag fick jag lite kläm på terminologin. En typdialog går så här:
Kunden tittar försiktigt på när jag broderar
Jag leende: Irasshaimase (välkommen) Kunden ler.
Jag: Cuross stitchu (korsstygn) Kunden: Cuross stitchu? Jag: Hai, so desu. (Ja, det stämmer) Jag pekar på asken: Kitu (broderikit) Kunden säger antingen: Oh kawaii (gulligt) eller Ah sugoi (coolt) Jag leeende: Arigato gozimazu (Tack så mycket)
Det är så himla kul. Fast man blir trött. Varuhuset har öppet elva och en halv timme på raken och vi tar bara en lunchpaus och några kortare avbrott för att sträcka på benen och dricka en kopp kaffe.
Som jag nämnde är vi huvudnumret i den skandinaviska marknaden och därför har det kommit en del journalister och TV-team och intervjuat oss. I morse berättade en av halmslöjdarna att hon hade varit på sitt hotellrum och slagit på TVn och där satt jag mitt i en japansk nyhetssändning och broderade korsstygnshus. Idag åkte vi tunnelbana och då upptäckte vi att i varje tunnelbanevagn hängde en affisch med korsstygnshusen och oss på. Det känns helkonstigt.
Nu måste jag sova för imorgon är det full rulle igen. Hoppas jag hinner återkomma snart igen och berätta vidare.
Jo, jag blev ju bjuden till Japan på grund av mina korsstygnshus. Dels ska jag sälja broderikit och dels ska jag hålla i workshops där jag ska lära ut hur man gör ett korsstygnshus och tipsa om lite fiffiga trix och så. När jag började planera mer i detalj med varuhuset i Japan visade det sig att de ville att jag skulle hitta på ett broderikit till som skulle vara något helt annat än korsstygnshus och som man kunde hålla en workshop kring. Vi diskuterade en massa alternativ. Det måste vara något litet broderi. Jag föreslog nåldyna, armband, brosch, mobilväska. Till slut tyckte de att glasunderlägg var en bra idé. Jag fick två veckor på mig att komma med ett förslag.
Det var stressiga veckor, för jag hade ju fullt upp med Brodera mera och att tillverka korsstygnskit som skulle med till Japan. Men jag hann i alla fall få ihop några underlägg som jag var nöjd med.
Jag valde en fin blomma från en yllebroderikudde från 1700-talet som vi säljer hos Brodera mera.
Så broderade jag den i olika färgställningar mitt på ett cirkelformat glasunderlägg. Jag broderade med ullgarn och lingarn på rött kläde. Jag använde främst schattérsöm och franska knutar. De stygnen passar bra ihop i en workshop, tycker jag, för de kan båda broderas fritt för att täcka en yta. Sedan klippte jag ut glasunderlägget och broderade fast en baksida av mörkgrå vadmal med langettstygn runt kanten.
Till min stora lättnad godkändes mitt förslag av japanerna och så fick jag snabbt fixa en beskrivning (med japansk översättning) och en förpackning som känns rätt i julhandeln. Det blev randiga godispåsar med en fin etikett. Även detta skulle godkännas och sedan producerade vi en himla massa broderikit som vi har skeppat iväg till Japan. Jag passade på att tillverka några extra godispåsar om det är någon i Sverige som blir lite sugen på broderigodis.
Vilket märkligt år det här är. I början av juli tog jag över Brodera mera och sedan dess jobbar jag alla dagar i veckan med att få igång verksamheten hos mig: packa upp material, få allting på plats, börja producera broderikit, öppna webbshop och en butik och dessutom fortsätta att leverera broderigarner och Svenska hus.
Mitt i allt detta fick jag en chans som jag inte kunde säga nej till. Jag blev erbjuden att tillsammans med Svensk Hemslöjd resa till Japan för att marknadsföra mina broderier.
Så här ligger det till. I Japan finns en stad som heter Nagoya och i den staden finns ett varuhus som heter Takashimaya. Varje år kring jul sedan 15 år tillbaka, ordnar de en ”Scandinavian Market”. Ett helt våningsplan i varuhuset upplåts till denna marknad dit företag från Sverige, Finland och Danmark som är inriktade mot hantverk och design inbjuds. I år ska bland annat Svensk Hemslöjd få vara med och de öppnar en pop-up shop i marknaden med sina produkter. De ville ha med en hantverkare och eftersom mina korsstygnshus är populära hos japanska turister så frågade de mig om jag var intresserad och det var jag ju förstås.
Tanken är att jag ska sitta i hemslöjdsshopen och brodera hela dagarna och snacka med kunder och sälja broderier. Jag ska också ha workshops vid flera tillfällen och det är jag ganska nervös för, men det ska väl ordna sig.
För någon månad sedan hade jag fint besök ända från Japan. Ett helt gäng kom hem till mig och fotograferade broderier och en massa hemslöjdsgrejer i hemmiljö. Bilderna hamnade så småningom på reklamaffischer och på varuhusets hemsida.
Den korthåriga typen längst ner till vänster på affischen är jag och den långhåriga skönheten är Jenny Berge, VD på Svensk hemslöjd, som blir min jobbarkompis i Japan.
Vi reser i mitten av december och kommer hem till nyår. Japansk jul är väldigt kommersiell, så det blir att jobba tio timmar om dagen två veckor i streck. Det är så spännande och pirrigt. När ni sitter där och myser med julgröten kan ni tänka på mig och Jenny som är i ett glittrigt varuhus i Japan och säljer svenska broderier.
Om du tycker att livet börjar bli enahanda och känner för att få lite fart på det, då tycker jag att du ska ta över ett broderiföretag. Jag har gjort det och jag kan berätta att jag inte har haft en enda tråkig dag sedan jag tog över Brodera Mera. Det är fantastiskt roligt att jobba med broderier och broderimaterial på heltid. Det finns oändligt med jobb och då trivs jag. För att hinna med så mycket som möjligt har jag tagit hjälp av min syster och min dotter, som båda jobbar flera dagar i veckan hos mig. Vilken tur att de kunde ställa upp!
Det stora dokumentskåpet som innehåller alla originalmönster
Första perioden efter övertagandet var verkligen kaotisk. En 40-årig produktion av broderier tar utrymme. Samtidigt skulle möbler sättas upp och jag har haft en hel del hantverkare här som har hjälpt till med diverse smågrejer: målning, snickeri och belysning bland annat. En jättestor kopiator som tar A3 och även fungerar som scanner kom på plats.
Samtidigt jobbade jag på att få kontroll på alla broderier. För varje materialsats finns dels en plocklista som visar vilket material och hur mycket av det som ska ingå i materialsatsen. Sedan finns ett originalmönster som i text och bild visar hur broderiet ska broderas och monteras, och en kopia av det mönstret följer med materialsatsen. Fria broderier har dessutom en schablon som används för att föra över mönstret till tyget som man ska brodera på. Schablonerna är tillverkade av ett kraftigt arkitektpapper och de ligger på stora rullar som förvaras i en specialbyggd hylla.
Så är kan en plocklista se ut
Det kan tyckas enkelt att få koll på detta, men det är ingen lek kan jag meddela. Den stora utmaningen är att mycket av det material som ursprungligen ingick i broderierna inte längre tillverkas. Dels byter leverantörerna produkter och färger och kvaliteter. Dels är det många leverantörer som inte finns kvar. De gamla plocklistorna är handskrivna och korrigerade om och om igen och kan vara lite svåra att tyda och dessutom är det oftast något som måste kompletteras. Därför måste vi gå igenom varje broderi ordentligt innan vi kan börja sälja det och det är väldigt tidskrävande. Samtidigt är det så spännande att hitta vackra gamla broderier och försöka blåsa liv i dem med nytt material.
Schablonerna ligger på rullar i den specialbyggda hyllan
Efter att ha kämpat på några veckor kände vi oss mogna att öppna webshopen. Vi hade inte så många produkter där till att börja med, men vi kände att det var bäst att öppna så snart som möjligt och sedan bygga på med fler produkter efterhand som vi fick ordning på grejerna. Vi fick omedelbart en massa beställningar och det kändes så bra.
Nästa steg är att öppna den fysiska butiken som ska inrymmas i undervåningen på mitt hus, som ligger på gångavstånd från Mörby Centrum utanför Stockholm. Vi tänkte att det kanske skulle ta två veckor, men så blev det inte. Just när vi började förbereda öppningen slog höstkylan till och det visade sig att vi hade något problem på värmesystemet i den blivande butiken. Rörmockare tillkallades och det är något fel på en kran som ska ersättas och det tar tyvärr några veckor att få det ordnat. Så vi får vänta på öppningen ett par veckor till tyvärr.
Så småningom tänker jag också börja sälja broderigarner och annat material i Brodera Meras webbshop, men tills vidare hänvisar jag broderigarnsköpare till Broderigarn.se.
Om du vill ha löpande koll på nya broderier hos Brodera Mera eller kanske vill veta exakt när den fysiska butiken öppnar då kan jag tipsa om nyhetsbrevet som du kan anmäla dig till här. Det kommer i mailen med någon veckas mellanrum.
Här kommer en lägesrapport från en som är ny på jobbet. Som ni vet har jag just tagit över Brodera Mera från Monica Zetterström som drivit företaget i över 40 år. Just nu är det paus i försäljningen medan jag kommer i ordning. Varje dag får jag mail och telefonsamtal med frågor om när jag egentligen ska dra igång igen. Jag jobbar stenhårt och jag lovar att jag ska öppna både webshop och butik här hemma så snart jag bara hinner.
Vad är det egentligen jag har tagit över, kanske ni undrar. Jo, det är mer än 2500 broderimönster som Monica har skapat under hela sin broderikarriär. Med övertagandet följde också mängder av modeller på broderade kuddar och dukar och diverse annat. Dessutom tyger och garner för att göra materialsatser av mönstren. Hela mitt vardagsrum är fullt av lådor och säckar med grejer.
Tur för mig att mina barn flyttat hemifrån så jag kan använda ett stort sovrum till ateljé och verkstad. Igår fick jag upp alla garnhyllor där och jag är så lättad att de fick plats. Nu ska de fyllas med garn. Idag kommer en snickare som ska fixa lite i den lokal som jag ska använda till butik och kopiatorn ska också komma idag.
Ett viktigt moment i tillverkningen av broderikit för fria broderier är schabloneringen, alltså att trycka broderimönstren på tyg. Här har jag fått toppenbra undervisning av en av Monicas gamla medarbetare som jobbat med detta i hela sitt liv. Det fanns inte så mycket färdiga materialister när jag tog över så jag måste sätta igång så snart som möjligt och producera nytt.
Tyvärr är det så att många leverantörer av tyger och garner inte finns kvar. Därför letar jag nu efter nya leverantörer som har prisvärda produkter med hög kvalitet och med rätt färger som passar för broderimönstren. Det är väldigt spännande tycker jag.
Jag kan fortfarande inte spika ett exakt datum när jag påbörjar försäljning igen, men jag skyndar mig allt jag kan. Jag längtar ju också efter att öppna butiken. Jag har en lång lista på kunder som vill ha ett mail så snart jag har ett öppningdatum. Hör gärna av er om ni vill vara med på den.
Jag har en god vän som heter Monica Zetterström och som är enastående på att brodera. Vi har haft många roliga inspirerande broderistunder ihop i hennes kök och ateljé hemma i Enebyberg.
Monica har ägnat hela sitt yrkesliv åt broderier, först som formgivare av materialsatser hos Bonniers tidskrifter och sedan som egenföretagare. Ni kanske minns den vackra brodeributiken Brodera Mera som låg på Drottninggatan i Stockholm i många år. Det var Monicas butik och när hon stängde butiken på Drottninggatan för några år sedan så fortsatte hon att ha en webshop, och även försäljning i hemmet i Enebyberg.
Jag minns första gången jag klev in i butiken på Drottninggatan. Det var som att komma till broderihimlen. Så många vackra saker att välja på som jag kunde köpa med mig hem och skapa själv. Jag kunde hänga i butiken i timmar. Helst ville jag ju inte välja. Jag ville ha precis allt – alla vackra kuddar och dukar och bonader och allt vad där fanns. Många broderier var designade av Monica, men hon har också varit duktig på att leta fram gamla broderier ur arkiv och museer och göra broderikit av dem.
Och vet ni vad. Nu händer det. Broderihimlen kommer till mig, för den här veckan tar jag över Brodera Mera. Monica går i pension och har gett mig förtroendet att driva verksamheten vidare. Jag tar över rättigheterna till alla Brodera Meras mönster och mängder av broderade modeller.
Till hösten, så snart jag har kommit i ordning, öppnar jag webshopen Brodera Mera igen och jag kommer även att ha en liten brodeributik hemma hos mig i Danderyd som ska vara öppen en dag i veckan till att börja med. Det passar väldigt bra eftersom jag inte bor så långt ifrån Monica, så det blir lätt för alla gamla kunder att hitta till mig istället. Mer om det så småningom.
Nu kommer jag att ha flera bråda veckor med att få ordning på alla grejer och komma igång med produktionen. Monicas gamla internetbutik ligger kvar på nätet så länge, men tyvärr har jag inte möjlighet att leverera beställningar under inflyttningsperioden.
Håll koll här på bloggen eller skicka mig en mailadress så hör jag av mig när jag drar igång verksamheten igen. Det här är så spännande så jag håller på att spricka. Tack, tack Monica för förtroendet!
Vi har haft en inneboende de senaste tre åren. Lasse är mitt syskonbarn och han har bott hos oss i veckorna under hela sin gymnasietid. Det har varit väldigt trivsamt att ha honom här, men nu är den tiden slut. Igår tog Lasse studenten och flyttar ut och vidare mot nya äventyr.
En sak som jag särskilt kommer att sakna är våra pannkakskvällar. Lasse och jag delar nämligen en passion för pannkakor. Vi har försökt se till att ha pannkakor till middag en gång varje vecka. Vi tänker att det kanske inte är så nyttigt att äta det oftare än så och att äta det mer sällan en en gång i veckan skulle vi inte stå ut med. Nu får vi fortsätta vårt pannkaksätande på var sitt håll.
Som studentpresent kändes det alltså självklart att ge Lasse ett förkläde för framtida pannkakskvällar. Jag köpte ett förkläde på Cervera i svart bomullsrips och så broderade jag med Lasses bästa färg: stålblått. Jag har använt lingarn 16/2 som kändes lagom tjockt för det kraftiga bomullstyget.
”PANCAKES – the manliest of cakes”. Denna text har jag tidigare sett på en t-shirt och tänkte att den passade perfekt för Lasse. ”Pancakes” är broderat i korsstygn med hjälp av stramalj. Hur den tekniken fungerar har jag skrivit om här. Skrivstilstexten är broderad med läggsöm. Jag har helt enkelt lagt en tråd på tyget och sytt fast den med små stygn.
Suck! Allting har sin tid. Lycka till i fortsättningen Lasse och ät många pannkakor! Det vet jag att jag ska göra.
Med anledning av att jag just har börjat sälja lingarn 16/2 hos Broderigarn.se har jag fått frågor om vad lingarn kan användas till i broderiväg. Bra fråga, tycker jag. Här kommer ett svar:
Det finns lingarner i många grovlekar. Dels tunnare lingarn, som knyppelgarn 35/2 och HV-garn 40/2. Det som jag säljer alltså Bockens lingarn 16/2 är lite tjockare. Vilket garn du väljer beror på vad du broderar och vilken grovlek tyget har som du broderar på. Väljer du för tjockt kan det bli klumpigt och väljer du för tunt riskerar garnet att försvinna i väven. Ibland kan det vara fint att blanda olika tjocklekar. Du kan också brodera in lingarn i ditt yllebroderi.
När det gäller fritt broderi kan jag rekommendera förra årets succebok: ”Broderier från 50- och 60-talen” som jag har skrivit mer om här. Den innehåller massor av fina exempel och mönster på fria broderier som designades för sådär en 50 år sedan, men som känns väldigt aktuella även idag. Mönstren är ofta geometriska eller föreställer stiliserade frukter och växter. De vanligaste stygnen är plattsöm, kedjestygn, stjälkstygn, läggsöm och franska knutar. De färggranna glansiga lingarnerna passar väldigt väl med de lite stela mönstren.
Jag har provbroderat lingarn 16/2 på lite rött linne. Jag ritade på fri hand direkt på tyget med en vit gelpenna och valde lite kaxiga färger till mitt gröna äpple. Först testade jag att brodera plattsöm i lite olika vinklar för att se vilken effekt det fick. Sedan fyllde jag på med efterstygn, franska knutar och broderade en stjälk i läggsöm. Inte så pjåkigt. Man skulle kunna brodera en kudde med flera äpplen. Möjligheterna är ju oändliga med alla färger och alla stygn, men jag tänker att det kan vara bra att behärska sig lite för att få en snygg helhet. Antingen broderar man alla äpplen i samma färger men använder olika stygn eller så håller man sig till samma stygn men varierar färgerna på äpplena.
Om du inte vill kopiera ett mönster direkt ur en broderibok och tycker det är svårt att hitta på mönster själv, så kan du kopiera mönster från andra ställen. För ett par år sedan broderade jag en blomma i lingarn som var kopierad från ett keramikfat. Jag valde brunt linne för att imitera den brända keramiken och så lingarner i vitt och blåa och gröna nyanser som ungefär matchade originalet.
Slutligen vill jag tipsa om att lingarn kan broderas trådbundet antingen på ett lämpligt tyg, till exempel räknelinne, eller så broderar du på ett tätare tyg och använder stramalj som hjälp. Det var så jag gjorde i julas när jag broderade julservetter som jag berättade om på Nordiska Museets julblogg. Även här använde jag lingarn 16/2.
Förresten, jag har ett starterbjudande på lingarnet. Under april säljer jag dockor på 15 meter för 15 kr styck (ordinarie pris är 18 kr). Om du funderar på hur kvaliteten är på lingarnet och de andra garnerna jag säljer så skickar jag gärna provtrådar. Bara maila mig din adress så kommer provtrådar på posten. Gratis så klart.
Jag har haft så roligt på sistone med ett litet korsstygnskit som jag har köpt från Hemslöjden Skåne. Jag köpte det på Syfestivalen i Stockholm för några veckor sedan och hade äran att få en pratstund med upphovskvinnan bakom armbandet, Gunvor Johansson. Hon berättade att det var ett misstag som ledde till att armbandskitet kom till.
En gång för några år sedan skulle Gunvor klippa till räknelinne till några broderikit, men när hon hade klippt färdigt så insåg hon att hon hade tagit fel sorts linne. Så stod hon där med en massa tillklippta bitar av dyrt räknelinne som ingen hade någon nytta av. Inte så roligt! Då fick Gunvor en idé. De tillklippta linnebitarna var lagom stora att sy armband av. Frågan var bara vad man skulle brodera på armbanden. Gunvor har hållit på en hel del med skånska röllakansvävnader och tänkte att de färggranna geometriska mönstren skulle kunna fungera i korsstygn också. Så hon designade ett armband med ett röllakansmönster som ska broderas med bomullsgarn i yttepytte korsstygn. Jättefint blev det och populärt var det hos kunderna, så då blev det fler armband med andra röllakansmönster. Det finns ju mängder av mönster att ta av. Röllakansvävnader har tillverkats i hela Skåne och varje gång Gunvor designade ett armband så angav hon vilket härad i Skåne som just det mönstret kom ifrån. Det finns 24 härader i Skåne och det kom hela tiden nya kunder som ville ha armband från just deras härad. Rätt som det var fanns det 24 olika mönster att välja på.
Det är inte lätt att välja bland alla fina mönster. Titta själv i Hemslöjdens webshop. Jag har valt armbandet från Villands härad för jag har nämligen bott i Åhus som ligger i det häradet.
Veckan efter att jag hade köpt armbandet från Hemslöjden Skåne var jag och besökte Nordiska museet i Stockholm. Där fanns det också korsstygnsarmband. Vilken slump, tänkte jag.
De berättade på Nordiska att för ett par år sedan hade de en väldigt välbesökt vävutställning och i samband med den så såldes några av Gunvor Johanssons armband i museishopen. När utställningen var slut frågade Nordiska om inte Gunvor ville designa några armband som byggde på röllakansvävnader ur Nordiskas samlingar. Det gjorde hon och nu finns de till salu i Nordiska museets butik.
Jag kan varmt rekommendera ett litet armbandsprojekt. Det blir så fint och tar lagom lång tid att slutföra. Själv är jag väldigt sugen på att köpa ett till. Frågan är bara vilket jag ska välja…