Jag blev inbjuden att besöka Reykjavik för att visa upp svenskt broderi. Det var Sveriges ambassadör på Island, Håkan Juholt, som hade kontaktat Svensk Hemslöjd och frågat om de ville vara en vecka på residenset och de ville gärna ha med mig. Vilken ära!

Jag hade sällskap av Jenny Berge, VD på Svensk hemslöjd och Ulla Parkdal, tidigare ordförande i styrelsen och textilkonstnär. Vi tog med oss så mycket hemslöjd och broderier som fick plats i våra resväskor. Vi fick bo i gästvåningen på residenset som ligger mitt i charmiga Reykjavik. I byggnaden finns också en gallerilokal där vi inredde en utställning med allt vi hade med oss. Ambassadören hade ordnat med en julgran som vi pyntade. Det skulle vara lite jultema och jag hade tagit med några av våra finaste julbonader.

Det blev invigning med fika och kanelbullar. Ambassadfolket hade varit riktigt duktiga med att marknadsföra oss, så det kom många besökare. Islänningar är trevligt folk. Vi hade mycket att prata om, jämföra kulturer och hantverk. Mitt resesällskap Jenny och Ulla berättade om hemslöjd och broderier i Sverige och ambassadören höll tal och invigde utställningen.

Vår utställning var öppen under fyra dagar och vi hade rekordmånga besökare (jämfört med andra utställningar som har varit i den lokalen). Dessutom ordnade jag ett par workshops i yllebroderi. Det kom mer folk än vi hade räknat med, så vi fick hålla till i matsalen och vi lade i extra skivor i matsalsbordet så att alla fick plats under kristallkronan. Jag visade skånska och jämtländska yllebroderade kuddar och vi pratade traditioner, material och stygn och så fick alla prova på att brodera på kläde.

När vi satt där och broderade tillsammans så lärde jag mig minsann också ett och annat. Till exempel: Tvistsöm kallas för ”isländska korsstygn” på Island. De blev väldigt förvånade när de insåg att vi också broderar sådana stygn och med liknande mönster.

Det var verkligen en lyckad vecka! Tack Ambassadör Juholt och Svensk hemslöjd för att jag fick vara med på detta äventyr. Och tack Jenny och Ulla för trevligt sällskap.

När Bokförlaget Semic kontaktade mig och frågade om jag ville göra en broderibok så hade jag redan funderat på det ett bra tag. Vi har ju så många fina mönster och jag ville göra en bok med några av de finaste broderierna och samtidigt tillföra något nytt. Många av de mönster vi har i våra samlingar är i största laget för att få med i en bok. Samtidigt är broderierna väldigt fina att visa upp i en bok och de kan inspirera till nya broderier.

Jag har också förstått att många som vill brodera gärna börjar med ett litet broderi som uppvärmning. Därför hade jag en idé om att ta fram mindre varianter av Brodera meras stora vackra broderier. Jag kallade min idé för ”Brodera mindre”. Så kom Semic och berättade att de ville ha en bok med blandade projekt. Olika storlekar, olika tekniker, olika stilar och olika format: kuddar, bonader, dukar, småbroderier och så vidare. Jag gjorde ett förslag på vad som kunde ingå i en sådan bok och bakade in min ”Brodera mindre-idé” i detta. De gillade upplägget och vi gjorde en plan för hur boken skulle produceras. Jag hade ungefär ett år på mig.

Flera broderier hade vi färdiga modeller till, men det var ändå mycket som skulle broderas. Det mesta broderade jag själv under våren och sommaren förra året. Jag fick också mycket broderihjälp av min syster, Amelie, som jobbar med mig i företaget. Marianne Grundäng är en skicklig brodös och har broderat ett par av de finaste broderierna i boken. Mina kurskompisar från Handarbetets Vänner hjälpte till med några småbroderier. Min mamma högg in på den fantastiska julvepan i korsstygn som avslutar boken. Hon hann precis komma igång när hon snubblade på gräsmattan och bröt båda handlederna. Då hoppade Marianne G in och räddade vepan. Tack för det Marianne! (Ingen fara, min mamma är numera återställd.)

Så blev det höst och min fotograf, Charlotte Gawell, kom hem till mig i flera omgångar och fotograferade alla broderier. Charlotte har tidigare fotograferat trädgårdsböcker, kokböcker och en del handarbetsböcker, t ex den fantastiska ”Sagornas stickbok”. Det är väldigt spännande att skapa fina foton, och vi jobbade jättebra ihop och hade så roligt. Vi använde min verkstad och bostaden och trädgården som bakgrund till broderierna. En del broderier gör sig bättre i närbild, andra passar bättre i en miljö där det händer lite runt broderiet. Vi hade väldig tur med vädret, det var en fin höst.

Vintern kom och jag satte igång att skriva och rita. Det skulle skrivas berättande texter och beskrivningar och det skulle ritas mönster och stygnteckningar. Eftersom jag inte har gjort detta i en sådan omfattning tidigare, så var jag ganska stressad över hur jag skulle hinna. Jag har ju ett broderiföretag att ta hand om också och vintern är högsäsong i broderiernas värld. Det var mycket jobb, men det flöt på riktigt bra. Den första mars skulle allt vara inlämnat till förlaget och jag höll min deadline. Champagne på det förstås!

Så följde en tid av korrekturläsning och formgivning av boken. Manuskriptet mejlades fram och tillbaka, fram och tillbaka. Jag fick hjälp med korrekturläsning av två superkompetenta hemslöjdsvänner, Jenny Berge och Eva Möller, som hade bra synpunkter på förbättringar. Min redaktör på Semic, Eva Bergman, och formgivaren, Monica Sundberg, är riktiga bokproffs och så smidiga att jobba med. Rätt som det var hade vi en färdig inlaga. Boken gick i tryck efter midsommar och bara några veckor senare hade jag en färdig bok i handen. Det kändes både overkligt och fantastiskt så klart. Jag hoppas att många ska få inspiration till egna broderier och att boken hittar nya broderivänner.

Mer om boken här.

Min brorsdotter Sofia har mycket gemensamt med mig. Vi gillar båda textilt handarbete och även att pyssla i största allmänhet. Sofia har sommarjobbat hos mig en del och hjälpt till med tillverkningen av våra korsstygnshus. Självfallet har hon också broderat flera hus själv.

En annan sak som både Sofia och jag älskar är miniatyrer. Korsstygnshusen är ju ett typiskt exempel detta. Jag har alltid älskat små hus, till exempel dockhus och legohus. Sofia, som gillar ännu mindre miniatyrer, kom på att hon skulle göra en present till mig.

Hon har gjort ett litet litet bord med en materialsats till ett korsstygnshus. Bordet är bara 5 x 5 cm stort och på det har hon lagt en öppnad ask med material och ett halvbroderat hus. Är det inte sött?

Bordet är gjort av glasspinnar och sedan har hon vikt en liten ask av papper. Hon har ju vikt många askar när hon har sommarjobbat hos mig, så hon vet precis hur man gör. Sedan har hon kopierat etiketten och klistrat på och ser ni den lilla lilla beskrivningen. Plasten som huset är broderat på har hon gjort av torkat lim. Hon har till och med gjort en liten liten nål av en tunn ståltråd.

När Sofia hade tillverkat det lilla bordet och målat det och sedan lade asken på bordet, så tyckte hon att de hade för lika färg, så att asken inte syntes ordentligt. Då kom hon på att hon borde lägga en ljus duk på bordet. Hon letade bland Brodera meras dukar och hittade en jugendlöpare som var lämplig. Hon klippte till ett litet tyg och målade på de små rosa jugendrosorna och ornamenten i silverfärg. Så gulligt!
Visst var detta en fanstastisk present! En miniatyr av en miniatyr faktiskt. Jag ska ha mitt lilla pysselbord på disken i Brodera mera-butiken bredvid mina husaskar. Bra jobbat Sofia och tack så väldigt mycket!

Det här inlägget handlar om min brodeributik Brodera mera.

Nu är det spännande tider. I kommande helg är det Syfestival i Stockholm och den här hösten är det tredje gången som Brodera mera är med. Det är så mycket att göra veckorna innan. Vi tillverkar ju allt som ska säljas och vi måste ha med oss ett stort lager, för det är svårt att förutsäga vad som ska bli populärt just den här gången.

Ingenting lämnas åt slumpen. I år har vi en lite större monter än tidigare och då provbygger vi hyllorna, för att se hur de fungerar och hur många broderimodeller som får plats på dem. Om man drar undan vardagsrumsmöblerna så får hela monterinredningen plats mitt i vardagsrummet, både hyllorna och borden. Lite trångt blir det. Jag satt i soffan när det ringde på dörren och då fick jag runda hela utställningen och ut via köket för att ta mig fram till hallen och ytterdörren.

Vi har som vanligt med oss massor av kuddar, dessutom julbroderier, dukar och bonader, och diverse småbroderier. I år tar vi dessutom med oss material för den som vill hitta på egna broderier. Det blir massor av ullgarn för broderi och kläde att brodera på och så har vi med oss sybågar och saxar och sånt. Vi har just börjat sälja en vit gelpenna som är så bra att rita på ylle med. Den tar vi med förstås.

En stor del av jobbet är att skriva alla skyltar. Det är viktigt att vara tydlig med vad saker kostar och när det är Syfestival blir det mycket mässpriser och specialerbjudanden som det är viktigt att visa ordentligt så att ingen missar det.

På onsdag eftermiddag åker vi med det första lasset till Älvsjömässan. Då lägger vi ut mattor och sätter upp vår nya belysning och ser till att det fungerar. Jag tror vi monterar hyllorna då också och ställer upp borden. Under hela torsdagen gör vi fint i montern och ordnar med modeller och materialsatser och skyltar, skyltar, skyltar. På fredag morgon kl 10.00 står vi redo att ta emot alla besökare. Vi står i monter B05:41. Hoppas vi ses där!

Detta inlägg är reklam för min brodeributik Brodera mera.

Ojojoj. Den här månaden har jag broderibloggat i 7 år. Visst är väl det en aktningsvärd ålder för en blogg? När jag drog igång bloggen var det ett experiment. Jag hade sedan ett par år en sida om broderi som hade en del besök till och från. Men det var inte förrän jag startade bloggen i januari 2008 som trafiken drog igång på allvar. Jag blev så chockad av gensvaret. Jag ville ju bara testa om jag hade fattat det här med sökmotoroptimering rätt. Jag var bibliotekarie och egen företagare och jobbade med diverse internetprojekt och jag startade bloggen som ett litet hobbyprojekt vid sidan av. Tänkte att jag kanske hade material för att köra ett halvår om jag uppdaterade en eller ett par gånger i veckan.

Ganska snabbt började kommentarerna och frågorna, och jag kände ett stort ansvar att svara rätt. Eftersom jag bara hade kunskaper från slöjden i grundskolan och diverse broderiböcker, så bestämde jag att jag måste utbilda mig. Vilken tur att Handarbetets Vänner har så bra kvällskurser i konstsömnad.

Genom åren har uppdateringsfrekvensen varierat. Ibland har jag hunnit med riktigt många bloggposter på ett år och ibland har jag haft andra saker i livet som har krävt min tid. Vad sägs om en liten bildkavalkad. En bild från varje år som Broderibloggen har funnits. Håll till godo:

En av de första blogginläggen 2008 handlade om Hallandssöm och den här bilden kommer från Brodera.nu. Första året skrev jag flera bloggposter om olika landskapssömmar.

2009 bloggade jag ofta om vad jag broderade hos Handarbetets Vänner. Här ett löv i en hopdragssöm.

2010 lekte jag med diverse tekniker. Här målade jag med textilkritor på linne och bättrade på bilden med stygn.

2011 började jag sälja broderigarner. Jag tyckte det var svårt att hitta ullgarner för broderi i lagom mängd, så jag startade Broderigarn.se och det var fler än jag som hade ullbroderigarnsbehov så kunderna strömmade till.

2012 började med att jag gav ett antal nyårslöften som handlade om att avsluta diverse broderiprojekt som jag hade liggande. Det gick sådär, kan jag meddela. Ett projekt som i alla fall avlutades enligt plan var min syrras tvistsömsbroderi som blev till en kudde i födelsedagspresent till syrran.

2013 var året då min käre make slängde bort ett av mina finaste och nästan helt avslutade broderiprojekt. Det var inte meningen så klart, men jag var otröstlig i ungefär en månad. Sedan bloggade jag om det och det har blivit min mest lästa och kommenterade bloggpost någonsin. Denna tragiska händelse omnämndes även i tidskriften Hemslöjden.

2014 är korsstygnshusens år, som ni vet. Om någon, mot förmodan, har missat detta så är det bara att bläddra ner i bloggen så hittar ni allt om detta och lite till.

Tiden går fort när man har roligt och just nu känns det som att det antagligen blir minst sju år till av broderibloggande. Vem hade anat det? Hoppas ni hänger med…

Så, nu har jag sjösatt en liten webshop där man kan köpa mina korsstygnshus. De finns ju även till salu hos Svensk Hemslöjd i Stockholm och hos Lindegårds i Helsingborg samt hos Cranberry Corner i Danderyd. Men om man föredrar att köpa direkt från mig så finns nu den möjligheten.

Just nu är det världens minsta affär med bara tre produkter, men jag har planer på att utöka sortimentet med andra svenska broderikit, därav namnet Svenska Broderier. Så småningom vill jag också lägga över min broderigarnsförsäljning till den nya webshopen, men det kräver en del programmering som jag inte har tid med just nu. Tills vidare säljer jag alltså broderigarner i ull och broderitillbehör hos Broderigarn.se

Så vill jag passa på att tacka så väldigt mycket för alla snälla kommentarer om mina hus. Ni är så gulliga. Puss på er. 🙂

TILLÄGG: Just det ja! Jag glömde skriva att min broderishop just nu endast säljer till de nordiska länderna, så om du bor utanför Skandinavien och vill köpa ett broderikit av mig, så släng iväg ett mail, så löser vi det.

För sådär en fyra år sedan höll jag på med ett broderiprojekt som inbegrep broderifilmer. Min filmkompetente svärfar hjälpte mig att göra små korta instruktionsfilmer om hur man broderar de vanligaste stygnen. Projektet rann ut i sanden och jag glömde bort filmerna. De har legat i en mapp i en annan mapp i en tredje mapp långt ner i min dator.

Nu håller jag på med ett annat intressant broderiprojekt som jag får berätta mer om så småningom (vad hemligt det låter). I alla fall så kom det här med stygnfilmer på tapeten och då mindes jag plötsligt att jag hade pysslat med det där för länge sen. Jag började gräva i datorarkivet och hittade filmerna. De var gjorda i något gammalt format, men jag har lyckats konvertera dem.

Numera finns det rätt många exempel på stygnfilmer på youtube, både på svenska och andra språk. Jag funderade på om det är meningsfullt att lägga upp ännu fler. Jag minns att målet, när jag gjorde mina filmer, var att hålla dem korta och sakliga. Och det är väl det som utmärker dem. Alltså, om du föredrar en föredömligt kort och torr film om hur du broderar till exempel kråkspark, då kan broderibloggens 15 stygnfilmer vara något för dig.

Nu ska jag berätta om ett märkligt evenemang som jag har varit med om. Det är så att de utländska ambassadörer vi har i Sverige vanligen är män (av någon anledning) och deras medföljande fruar har en klubb där de ses regelbundet kring något litet arrangemang. Den här gången var jag inbjuden att visa broderier och berätta lite om svenska broderitraditioner. Det hela gick av stapeln igår och jag hade förberett mig genom att läsa på broderi- och textiltermer på engelska och samla ihop ett gäng broderier som kändes typiskt svenska. Jag hade en hel resväska med material med mig.

Jag var självfallet lite nervös för hur det skulle gå, men vilket fantastiskt gäng det var. För det första var de precis så vänliga och artiga som man kan föreställa sig att erfarna diplomater är. För det andra var de genuint intresserade av vad jag hade att visa och berätta. Jag visade skånska yllebroderier och landskapssömmar. De ställde många smarta frågor och berättade om egna erfarenheter. Det blev en väldigt lyckad stund med broderiprat över gränserna.

Efteråt var det fikastund och det skulle fotograferas diverse gruppbilder. Flera damer ville ha med ”the embroidery professor” och jag undrade vem det var. Fanns det en professor i rummet? Nej, ”the embroidery professor” – det var ju jag.

Tvistsöm, skånskt yllebroderi och Hallandssöm. Notera särskilt det fina lilla bokmärket i korsstygn till höger i bild. Det fick jag i present av ”Cross Stitch Patricia”, som självfallet hade broderat det själv. Vilken fin gåva!

Hej Bloggen!
Grattis till det fina berömmet som du fått i senaste numret av tidningen Hemslöjd.
Din för alltid
Helena

Jag ska börja med att varna känsliga läsare: om du vet med dig att du inte klarar obehaglig läsning med tragiskt slut, så lämna omedelbart denna bloggpost utan att läsa vidare.

För några år sedan köpte jag en materialsats i den trevliga Brodera Mera-butiken, som på den tiden låg på Drottninggatan i Stockholm. Det var ett yllebroderi i glada färger som var kopierad från en jämtländsk bröllopsskudde från 1700-talet. Jag broderade på under något år. Det var mycket arbete men broderiet växte så sakta fram och det blev verkligen vackert. När jag bara hade några detaljer i hörnorna kvar att brodera, så tog några av färgerna slut.

Jag hade flera andra broderiprojekt på gång så bröllopskudden blev liggande. Så småningom tog jag kontakt med Brodera Mera-butiken och de hjälpte mig att komplettera de saknade garnerna. Det var ju inte mycket kvar av broderiet, men jag hade kommit av mig lite, så det låg någon tid till. I slutet av förra året tog jag mig i kragen och plockade fram broderiet för att avsluta det. Jag förvarade det i en fin papperskasse tillsammans med ett par andra broderigrejer som jag är rädd om (en kartong som är jättebra att nysta garn runt och några garnkartor som jag har skickat efter från Finland). Kassen stod i vårat pysselrum bredvid pianot.

Och efter jul skulle det röjas och pianot skulle till mina föräldrar. Jag har en fantastisk make som är superbra på att städa. Väldigt effektiv och snabb är han. Det är nästan alltid väldigt bra att ha en sådan man. Han flyttade pianot och röjde upp riktigt bra och det tog en vecka innan jag saknade kassen med broderiet i. Då låg den redan på soptippen.

Nu har det gått en månad och jag har hämtat mig så mycket från förlusten att jag kan skriva om det utan att att bli knäckt. Jag har i alla fall ett par bilder av broderiet kvar. När jag har berättat för vänner och familj om tragedin, så har nästan alltid den spontana reaktionen varit: ”Åh, stackars Tobbe!”

Så vad kan vi lära av denna sedelärande historia? Låt inte fina broderier ligga, utan brodera färdigt dem! Även den mest perfekte make kan göra misstag! och det viktigaste av allt: Ställ aldrig en broderikasse bredvid pianot!