1. Man bör inte sätta sig vid ett bord med dålig belysning.
Det är ju en självklarhet, kan man tycka. Broderi kräver ljus. Men det är faktiskt svårt att hitta caféer med bra belysning. Just nu håller mitt brodericafé till på ett fik i Kulturhuset i Stockholm, där belysningen är bra men de har rätt dåliga öppettider, så vi vill hitta något bättre. Det är inte det lättaste.

2. Man bör inte ta med sig ett alltför avancerat broderi.
I alla fall passar det inte mig. Ett brodericafé är en social tillställning. Om man som jag har svårt att konversera och skapa samtidigt, då gäller det att brodera något som är så lätt att det är på gränsen till tråkigt så att det blir en bit av hjärnan över till att sköta konversationen.

3. Man bör inte ta upp en stickning.
De flesta som broderar är också hejare på andra handarbetsformer, som stickning och virkning till exempel. Stickcaféer finns det gott om, men brodericaféer är ännu så länge betydligt ovanligare och var sak har sin tid.

4. Man bör inte spilla ut latten över handarbetena.
Det har inte hänt än, ta i trä. Men eftersom cafébordet är fullsmockat av tygbitar och tekoppar och garnhärvor och broderisaxar och halvätna ostfrallor, så är det bara en tidsfråga innan det händer.

5. Man bör inte deppa ihop om man går från brodericaféet och inte har broderat ett enda stygn.
Brodericaféer är som sagt främst en social händelse. Ibland babblar man på så mycket så att det liksom inte blir så att man hinner ta tag i handarbetandet. Det gör inget. Det viktiga är ändå att man har en trevlig kväll. Eller hur?

Igår kväll broderade jag på min gamla tvistsömskudde som antagligen blir färdig någon gång i början av nästa millenium om jag håller den här takten.