Det kom en fråga till bloggen: Hur gör man för att fästa fint och inte knöligt? Hur gör du? Visa en baksida på ett av dina broderier, föreslår frågeställaren.
Mycket bra fråga tycker jag. Jag ska berätta hur jag ser på saken och jag vill väldigt gärna att alla som har synpunkter på detta och kanske har andra bra idéer eller tillägg till det jag skriver att kommentera, så att vi inte missar något viktigt.
Förr i tiden var baksidan på ett broderi minst lika viktig som framsidan. När unga flickor lärde sig att brodera, så fanns det rätt och fel. Baksidorna inspekterades med lupp och nåde den flicka som inte hade fäst tråden perfekt, så att det nästan inte syntes. Jag antar att det var ett sätt att hålla unga flickor på mattan. Man fick inte förhäva sig utan skulle sitta fint på en stol med rak rygg och ögonen ner i broderiet.
Men nu är det andra tider. Vi har liksom annat för oss nu och broderi har blivit en kul grej som vi försöker hinna med efter jobbet mellan gymmet och facebookandet, typ.
Nu finns inte rätt och fel och vi bryr oss inte om meningslösa regler utan vi vill bara att det ska funka. Så när vi ska fästa tråden så är det två saker vi måste tänka på: att inte tråden går upp och att det inte blir fult på framsidan.
Ett misstag som många nybörjare gör är att fästa alldeles för mycket. Man tror att man måste sy en himla massa för att inte tråden ska gå upp. Så är det inte. Det räcker oftast med att sy under ett par broderade trådar på baksidan och sedan tillbaka under samma trådar. Undantaget kan vara om man har en väldigt blank och spretig tråd som till exempel konstsilke. Då kan man behöva sy ett par stygn till, så att den inte går upp.
För att hålla framsidan snygg, så gäller det för det första att inte fästa alla trådar på samma ställe för då kan det bli knöligt. För det andra bör man inte dra en tråd långa sträckor på baksidan mellan broderade områden, för det kan synas på framsidan, särskilt om man broderar på ett ljust eller tunt tyg.
Nu kommer lite framsidor och baksidor, så ni kan jämföra. Först ut är ett broderi som är broderat av Henrietta. Hon var handarbetslärarinna under första halvan av 1900-talet och får representera den äldre synen på broderi. Detta är en detalj av en liten broderad duk i Järvsösöm.
Baksidan ser ut så här.
Den här blomman broderade jag i lingarn för några år sedan.
Baksidan ser ut så här. Inte fullt lika tjusigt som Henriettas.
Här kommer ett korsstygnsbroderi som jag gjorde förra året.
En katt bakifrån. Så här fick man inte fästa förr i tiden. Jag har sett väldigt prydliga baksidor där tråden fästs mycket diskret lodrätt längs stygnen, så att den knappt syns.
Detta är en gästhandduk med broderi inspirerat av Jämtlandssöm.
Här minns jag att det var jobbigt att fästa det blekgula konstsilket som liksom lever ett eget liv och inte alls vill vara kvar på handduken.
Är det någon annan som inte tycker som jag eller som har bra tips i detta ämne? Berätta!
Jag tycker att du har beskrivit det mycket bra! Det enda jag vill tillägga är att ”vad ska broderiet användas till”? På baksidan av en kudde behövs det inte så mycket fästande men t ex på dina gästhanddukar, som antagligen ska tvättas en hel del, bör man fästa lite ordentligare. Och konstsilket antar jag att man till och med måste göra en liten knut (”halvslag om egen part” eller vad det kan heta) för att det ska sitta
ordentligt. I övrigt bra och konstruktivt.
Gillar din logg skarpt!
Bra synpunkter. En handduk med broderier, ska ju inte bara tvättas, man ska ju torka sig på den också, så slitaget lär bli rätt stort. Det bör man tänka på när man fäster trådarna. Jag minns inte exakt hur jag fäste konstsilket, men en kamp var det. Ska tänka på halvslag nästa gång. Jättekul att du gillar bloggen.
Jag håller helt med ovanstående talare. På gästhanddukar, och även vanliga dukar (egentligen vad som helst där man ser både bak- och framsidan) vill jag fästa så fint jag kan. Varför ska man bara briljera på ena sidan liksom?
Jag har aldrig tänkt på det som ett sätt att kontrollera kvinnors prestationer, utan mer som att man vill göra det hela så snyggt som möjligt. Men jösses – på baksidan av ett kuddvar, eller något annat där det inte syns. Gör det så fort som möjligt så man blir klar någon gång 😉
Haha. Jag är nog den mer otåliga typen som vill snabba på avslutningen. Men det är klart att om man satsar på att briljera så ska man göra det till 100%.
Här är en fredagstrött – skrev ju fel adress till vår blogg om du vill kika (dock inget om broderier än, det är nog enda ämnet vi inte tagit upp än så länge). Trevlig helg! 🙂
Jag gör som du – fäster så. Men jag gör ju alster som jag fodrar…..handdukar/dukar ger jag mig inte på. Hade jag levt förr hade ingen svärmor gillat mina broderier ;-))
Bra, jag tänker och gör precis som du. Samtidigt har jag min mormors råd i bakhuvudet att alltid tänka på baksidan – inte för att det ska bli fint, vara något att visa upp sin skicklighet genom. Helt enkelt för att broderigarn är (var) dyrt och man ska inte förbruka garn till ingen nytta! Kanhända baksidan granskades för att visa brodösens förmåga att hushålla, unga flickor tränades att bli goda hushållerskor!
Tack för värdefulla synpunkter och illustrerande bilder! Det kanske till och med kan bli en sport att fästa smart och snyggt.
Ja, tack för alla bidrag till detta viktiga ämne. Och tack Mel E. för frågan.
Jag fäster snarare mer än mindre. Jag vill absolut inte att det ska gå upp. Just nu syr jag små figurer i korsstygn som ska hålla för lek och baksidorna syns inte.
Det verkar vettigt att fästa lite extra om man ska slita mycket på broderiet. Men bara lite extra. När man ser på gamla slitna broderier, så är det oftast broderitråden på framsidan som har skavts bort, snarare än att de fästade trådarna har gått upp.