Jag är hemma i Sverige igen sedan en dryg vecka tillbaka och har nu hunnit vila upp mig efter två intensiva veckor i Japan, men jag lovade ju att återkomma och berätta mer om hur det var i Japan.
Förutom att demonstrera broderi och prata med kunder på varuhuset JR Takashimaya, hade jag i uppdrag att hålla workshops. Det blev tre workshops där jag lärde ut hur man broderar korsstygnshus och tre workshops där vi broderade fritt på ylle, närmare bestämt små glasunderlägg. Varuhuset gjorde reklam för workshopparna och fixade med bokningar. Jag hade 7-8 deltagare i korsstygns-workshopparna och något färre i yllebroderi-workshopparna. Det var ganska lagom, tycker jag.
Jag inledde varje workshop med att berätta kort om de svenska broderitraditioner som just det broderiet grundade sig på. Jag och min syster Amelie hade fixat ett par exempel på typiska korsstygns- och tvistsömsbroderier som har inspirerat korsstygnshusen. När jag skulle berätta om yllebroderier så visade jag en broderi till en bröllopskudde som jag håller på med och berättade om skånska yllebroderier och åkdynor och sånt. Sedan satte vi igång och brodera.
Jag hade hört innan att många japaner är väldigt duktiga på att brodera. Det gällde några av mina elever, men många som kom till mina workshops hade väldigt liten eller ingen erfarenhet av broderi. Det var alltså alla nivåer på förkunskaper och jag fick omväxlande demonstrera lite mer avancerade stygn och hjälpa till att trä nålen, för det var flera som fastnade redan på det momentet. Alla elever hade dock det gemensamt att de var väldigt nyfikna och positiva och de verkade nöjda när workshopen var slut. Ibland blev det applåder och ibland fotostund.
Ni undrar förstås hur det fungerade med språket. Japaner är ju sällan bra på engelska. Jo, jag hade tolk. Tre olika tolkar jobbade jag med, alla väldigt kompetenta. Två av tolkarna kunde svenska, så då kunde jag köra på det. Med den tredje tolken fick jag ta det på engelska. En timme innan workshopen gick vi igenom min planering och ungefär vad jag skulle prata om och så läste de igenom de japanska beskrivningarna som följde med broderikiten som vi jobbade med i workshopen. När jag gick runt och hjälpte till så var tolken till hands. Ibland kunde vi ju kommunicera med teckenspråk och enstaka engelska och japanska ord och ibland fick vi ropa på tolken för att få hjälp.
Det var väldigt roligt att hålla workshops i Japan. Japaner är generellt vänliga, nyfikna och artiga människor. Det är bra att förbereda sig ordentligt innan och fundera igenom de olika momenten, för de är noggranna och vill ha direktiv för varje detalj. När det fungerar, så är de så tacksamma och jag kände mig väldigt stolt över våra svenska broderitraditioner och det intresse som japanerna visade. En riktigt fin upplevelse var det!