Att ha workshop i Japan

Jag är hemma i Sverige igen sedan en dryg vecka tillbaka och har nu hunnit vila upp mig efter två intensiva veckor i Japan, men jag lovade ju att återkomma och berätta mer om hur det var i Japan.

Förutom att demonstrera broderi och prata med kunder på varuhuset JR Takashimaya, hade jag i uppdrag att hålla workshops. Det blev tre workshops där jag lärde ut hur man broderar korsstygnshus och tre workshops där vi broderade fritt på ylle, närmare bestämt små glasunderlägg. Varuhuset gjorde reklam för workshopparna och fixade med bokningar. Jag hade 7-8 deltagare i korsstygns-workshopparna och något färre i yllebroderi-workshopparna. Det var ganska lagom, tycker jag.

japworkshop1

Jag inledde varje workshop med att berätta kort om de svenska broderitraditioner som just det broderiet grundade sig på. Jag och min syster Amelie hade fixat ett par exempel på typiska korsstygns- och tvistsömsbroderier som har inspirerat korsstygnshusen. När jag skulle berätta om yllebroderier så visade jag en broderi till en bröllopskudde som jag håller på med och berättade om skånska yllebroderier och åkdynor och sånt. Sedan satte vi igång och brodera.

Jag hade hört innan att många japaner är väldigt duktiga på att brodera. Det gällde några av mina elever, men många som kom till mina workshops hade väldigt liten eller ingen erfarenhet av broderi. Det var alltså alla nivåer på förkunskaper och jag fick omväxlande demonstrera lite mer avancerade stygn och hjälpa till att trä nålen, för det var flera som fastnade redan på det momentet. Alla elever hade dock det gemensamt att de var väldigt nyfikna och positiva och de verkade nöjda när workshopen var slut. Ibland blev det applåder och ibland fotostund.

Ni undrar förstås hur det fungerade med språket. Japaner är ju sällan bra på engelska. Jo, jag hade tolk. Tre olika tolkar jobbade jag med, alla väldigt kompetenta. Två av tolkarna kunde svenska, så då kunde jag köra på det. Med den tredje tolken fick jag ta det på engelska. En timme innan workshopen gick vi igenom min planering och ungefär vad jag skulle prata om och så läste de igenom de japanska beskrivningarna som följde med broderikiten som vi jobbade med i workshopen. När jag gick runt och hjälpte till så var tolken till hands. Ibland kunde vi ju kommunicera med teckenspråk och enstaka engelska och japanska ord och ibland fick vi ropa på tolken för att få hjälp.japworkshop2

Det var väldigt roligt att hålla workshops i Japan. Japaner är generellt vänliga, nyfikna och artiga människor. Det är bra att förbereda sig ordentligt innan och fundera igenom de olika momenten, för de är noggranna och vill ha direktiv för varje detalj. När det fungerar, så är de så tacksamma och jag kände mig väldigt stolt över våra svenska broderitraditioner och det intresse som japanerna visade. En riktigt fin upplevelse var det!

Share

Nu är jag i Japan och säljer svenska broderier

Nu har jag varit 4 dagar i Japan på min broderiresa. Jag flög till Nagoya i måndags och kom fram på tisdag morgon. Jag har ju aldrig varit i Japan förut och det är så olikt Europa att man blir lite chockad först (t ex är toaletterna ett kapitel för sig). Nagoya är en riktig storstad med skyskrapor och tunnelbana och mitt i staden finns en skyskrapa med två runda torn som är en av de högsta byggnaderna i Japan. I den skyskrapan ligger varuhuset JR Takashimaya som har bjudit in Svensk Hemslöjd och mig att vara huvudnumret i deras Scandinavian Market under andra halvan av december.

Marknaden tar upp större delen av tionde våningen i varuhuset och har drygt 30 shopar med skandinaviskt tema. De flesta shoparna drivs av japaner, men i en shop finns tre svenskor från Halmens hus i Dalsland och så har restaurang Kvarnen i Stockholm tre personer här som har ordnat med en svensk restaurang som serverar sill, Wallenbergare och äppelkaka till nyfikna japaner.

Japan12

Jag och Jenny Berge från Svensk hemslöjd och Nori Akechi, japansk korrodinator som har bott i Sverige i åtta år, fick jobba järnet i två dagar för att hinna få iordning pop-up shopen innan den öppnade på torsdagen. Vår shop ligger precis vid ingången till marknaden, så det blev snabbt fullt av folk som ville kolla på oss och våra produkter. Jenny har på sig en folkdräkt och det tycker kunderna är intressant förstås. Jag sitter vid ett litet bord mitt i butiken och broderar mina hus. Hela tiden kommer det fram nyfikna japaner och tittar på vad jag pysslar med. De första timmarna var Nori i närheten och sprang fram för att översätta så fort en japan ville prata lite med mig. Efter ett tag fick jag lite kläm på terminologin. En typdialog går så här:

Kunden tittar försiktigt på när jag broderar
Jag leende:
Irasshaimase (välkommen)
Kunden ler.
Jag:
Cuross stitchu (korsstygn)
Kunden: Cuross stitchu?
Jag: Hai, so desu. (Ja, det stämmer)
Jag pekar på asken: Kitu (broderikit)
Kunden säger antingen: Oh kawaii (gulligt) eller Ah sugoi (coolt)
Jag leeende: Arigato gozimazu (Tack så mycket)

Japan11

Det är så himla kul. Fast man blir trött. Varuhuset har öppet elva och en halv timme på raken och vi tar bara en lunchpaus och några kortare avbrott för att sträcka på benen och dricka en kopp kaffe.

Som jag nämnde är vi huvudnumret i den skandinaviska marknaden och därför har det kommit en del journalister och TV-team och intervjuat oss. I morse berättade en av halmslöjdarna att hon hade varit på sitt hotellrum och slagit på TVn och där satt jag mitt i en japansk nyhetssändning och broderade korsstygnshus. Idag åkte vi tunnelbana och då upptäckte vi att i varje tunnelbanevagn hängde en affisch med korsstygnshusen och oss på. Det känns helkonstigt.

Japan13

Nu måste jag sova för imorgon är det full rulle igen. Hoppas jag hinner återkomma snart igen och berätta vidare.

Share

Jag ska till Japan

Vilket märkligt år det här är. I början av juli tog jag över Brodera mera och sedan dess jobbar jag alla dagar i veckan med att få igång verksamheten hos mig: packa upp material, få allting på plats, börja producera broderikit, öppna webbshop och en butik och dessutom fortsätta att leverera broderigarner och Svenska hus.

Mitt i allt detta fick jag en chans som jag inte kunde säga nej till. Jag blev erbjuden att tillsammans med Svensk Hemslöjd resa till Japan för att marknadsföra mina broderier.

Så här ligger det till. I Japan finns en stad som heter Nagoya och i den staden finns ett varuhus som heter Takashimaya. Varje år kring jul sedan 15 år tillbaka, ordnar de en ”Scandinavian Market”. Ett helt våningsplan i varuhuset upplåts till denna marknad dit företag från Sverige, Finland och Danmark som är inriktade mot hantverk och design inbjuds. I år ska bland annat Svensk Hemslöjd få vara med och de öppnar en pop-up shop i marknaden med sina produkter. De ville ha med en hantverkare och eftersom mina korsstygnshus är populära hos japanska turister så frågade de mig om jag var intresserad och det var jag ju förstås.

Takashimaya3

Tanken är att jag ska sitta i hemslöjdsshopen och brodera hela dagarna och snacka med kunder och sälja broderier. Jag ska också ha workshops vid flera tillfällen och det är jag ganska nervös för, men det ska väl ordna sig.

Takashimaya2

För någon månad sedan hade jag fint besök ända från Japan. Ett helt gäng kom hem till mig och fotograferade broderier och en massa hemslöjdsgrejer i hemmiljö. Bilderna hamnade så småningom på reklamaffischer och på varuhusets hemsida.

Takashimaya1

Den korthåriga typen längst ner till vänster på affischen är jag och den långhåriga skönheten är Jenny Berge, VD på Svensk hemslöjd, som blir min jobbarkompis i Japan.

Vi reser i mitten av december och kommer hem till nyår. Japansk jul är väldigt kommersiell, så det blir att jobba tio timmar om dagen två veckor i streck. Det är så spännande och pirrigt. När ni sitter där och myser med julgröten kan ni tänka på mig och Jenny som är i ett glittrigt varuhus i Japan och säljer svenska broderier.

Share

En broderiutställning i Danmark

I år är det 100 år sedan kvinnorna fick rösträtt i Danmark. Grattis! Det firar Silkeborgs Museum, Blicheregnen på Jylland med en broderiutställning. Trädgårdsdesignern Grethe Gerhardsen Traeland har samlat broderier i många år. Hon har letat i secondhand-butiker efter inramade korsstygnsbroderier som är broderade med ullgarn på stramalj. Hon har särskilt sökt efter tre olika motiv: rosor, hemmets idyll och broderad kristen tro. 350 broderier ur hennes samling ställs ut på Blicheregnen som är ett kulturhistoriskt museum.

blicherosor

Många, många kvinnor har använt en stor del av sin fritid till att skapa dessa korsstygnstavlor. Det har säkert fungerat som en avstressande aktivitet. Sedan har de ramats in och hängt i många hem och värdesatts av dem som har broderat. Men redan i samtiden var broderiernas estetik ifrågasatt, och när det är dags för nästa generation att fördela kvarlåtenskapen då väljs broderitavlorna bort och säljs på loppisar för några enstaka kronor.

Utställningen funderar kring vad som är god och dålig smak och vem som bestämmer det, om varför ett broderikit som kostar flera hundra kronor och tar många timmar att förvandla till en tavla efter ett antal år endast är värd fem kronor. Är det godkänt att brodera korsstygnstavlor? Kan inte självständiga kvinnor med rösträtt göra vad de vill med sin fritid och sina pengar? frågar de. Jo, jag tycker absolut det!

blichekopior

Nu undrar ni kanske hur det kommer sig att jag känner till en utställning på ett museum i andra änden av Danmark. Jo, Grethe är min nya Instagram-kompis och hon ville gärna att mina broderikit Svenska Hus skulle säljas i museishopen under utställningen. Vilken ära! Det ställer jag så klart upp på. Varför? För att jag kan! Ha!

Utställningen ”Sting for sting og hundrade flag” pågår på Museum Silkeborg Blicheregnen 21 mars-21 juni.

Share

Svenska Hus på Syfestivalen i Stockholm

Just nu har jag fullt upp med att tillverka broderikit till mina Svenska Hus. Som ni kanske vet så säljer jag dem bland annat hos Svensk Hemslöjd i Stockholm. Där är de en riktig storsäljare och när det nu är dags för syfestival på Älvsjömässan i Stockholm, så vill Hemslöjden väldigt gärna ha med husen på ett hörn. Jätteroligt, tycker jag, och har ägnat de senaste veckorna åt att massproducera broderikit. Jag gör tio om dagen och det flyter på riktigt bra. Vika kartonger, trycka beskrivningar, nysta garn och klippa plastdelar.

Syfestivalen håller på nu i helgen, fredagen den 13 till söndagen den 15 februari. På lördagen (Valentindagen) kommer jag att hänga vid Hemslöjdens monter och demobrodera och snacka korsstygnshus med den som vill. Kom gärna förbi och säg hej. Jag blir så glad då.

Share

Vem vill sälja Svenska Hus?

Jag har berättat om hur jag hittade på tre korsstygnhus och om hur jag gjorde broderikit av dem, som jag kallade Svenska Hus. Nu ska jag berätta om när jag letade återförsäljare.

Stackars alla människor som var tvungna att umgås med mig den här sommaren. Jag var helt besatt av mina korsstygnshus. Så fort det dök upp en ny person vid vår sommarstuga så var jag där och visade och ville ha feedback. En del var inte så intresserade, men de flesta reagerade positivt och kom med goda råd och så. En bekant fotograferade husen just när jag var färdig med dem. Hon tog med sig fotona och visade för en av hennes bekanta som har presentbutik/café vid en gågata i Helsingborg. Hon i sin tur blev eld och lågor, så jag åkte dit med husen och prototyp till förpackningen, och hon beställde omedelbart ett gäng askar och ville ha så snabb leverans som möjligt. Jättekul men stressigt också förstås.

Nu hade jag bråttom att göra färdigt alltihop. Det tog ett par veckar att skriva manualerna och att köpa in material och packa askarna. I slutet av augusti gick leveransen iväg till Helsingborgsbutiken som heter Lindegårds och ligger på Bruksgatan (TILLÄGG FEB 2015: Lindegårds stängde tyvärr i början av det här året, så just nu säljs inga Svenska Hus i Helsingborg.)

Tillbaka i Stockholm var det någon som föreslog Designtorget som återförsäljare. De har en jury som träffas regelbundet och tar ställning till de hundratals varuprover de får in varje månad. Jag hade hört att de säger nej till det mesta, men man måste ju försöka, tänkte jag. När jag lämnade in mina hus hade de precis haft ett möte, så jag fick vänta nästan en månad på svar, och det var … nej tack. Det kom ett standardmail som sa att de kan ju inte lämna motiveringar till alla när de får så många förslag. Jag hade blivit refuserad! Suck! Hur kunde de? Mina små fina hus. Inte förtjänade de detta??!!

Sen kom det ett mail med en särskild hälsning från Designtorgets jury: De berättade att de hade tyckt jättemycket om korsstygnshusen. Det var en väldigt fin produkt, men det är för mycket hantverk över dem för att passa in i Designtorgets profil. Det var ju en liten tröst i alla fall.

Då tog jag mina demohus och kilade till Svensk Hemslöjd på Norrlandsgatan i Stockholm. Där fick jag minsann napp. De blev dödskära i husen och i förra veckan levererade jag en massa askar till dem. Det känns riktigt bra.

Är det någon som har något bra förslag på fler butiker där mina hus skulle passa in så får ni gärna höra av er. För övrigt diskuterar jag med ett par andra butiker som inte har bestämt sig än. Så funderar jag så klart på att ha egen försäljning på nätet, men det är inte riktigt klart än. Jag får återkomma om det.

Dessutom har jag gjort en hemsida om mina broderikit: helenaericsson.se

TILLÄGG FEB 2015: Jag har nu en webshop för husen och lite annat broderi: Svenska Broderier.
Lindegårds i Helsingborg har stängt sin butik. Istället säljer jag numera hos Cranberry Corner i Danderyd och i Nordiska Museets butik.

Share

Mer om korsstygnshusen

Här kommer fortsättning på mitt förra inlägg om korsstygnshusen som jag har designat.
Korsstygnshusen tillverkas av sex delar: fyra väggar och två takdelar. Först täcker man delarna med korsstygn och sedan syr man ihop dem med kaststygn. Takdelarna till fäboden täcks med ryaknutar innan det fästs på väggarna med kaststygn.

Medan jag höll på att fixa med husen kom jag på att de nog skulle passa väldigt bra som materialsatser. Jag har ju aldrig gjort något broderikit tidigare så jag funderade lite på hur jag ville att ett sånt skulle vara. Hur ser mitt drömbroderikit ut? Nu hade jag chansen att förverkliga den drömmen. Materialsatser kommer ju ofta i en plastpåse. I bästa fall är det en färgbild på hur det färdiga resultatet är tänkt att bli, men ibland finns inte ens det. Broderigarnerna brukar ofta ligga hopklämda i en härva tillsammans med tyg och papper med broderibeskrivning. Jag tänkte att jag vill att mina broderikit ska vara roligare att titta på. Man ska känna att man köper en present till sig själv eller, om man vill ge det till en annan person, ska det kännas som en fin sak att ge bort. Så jag har lagt broderikiten i en liten ask.


Det finns alltså tre olika materialsatser: korsvirke, parstuga och fäbod och samlingsnamnet på materialsatserna är Svenska Hus.

I asken ligger färdigklippt plastcanvas, broderigarner i ull, en broderinål så klart och under garnerna ligger beskrivningen. Den innehåller ett korsstygnsmönster och en steg-för-steg beskrivning med illustrerande foton. I fäbod-asken ligger en träpinne med rätt diameter för att sno ryaknutarna runt.

Jag har visat mina hus för en massa människor som passerat vår stuga under sommaren. De var väldigt uppskattande. Flera personer som kanske inte broderar själva, kom genast att tänka på någon pysslig person som de ville ge en ask till. Vi har många vänner och släktingar som bor i utlandet eller kommer från utlandet och de var särskilt intresserade av mina hus. Med tanke på utlandsintresset har jag gjort beskrivningen både på svenska och engelska.

När jag nu hade formgivit tre finfina broderikit, så gällde det att hitta någon som ville bli återförsäljare, och den historien berättar jag om här.

Share

Mina korsstygnshus

Nu, kära vänner, är det äntligen dags att berätta om mitt sommarjobb (det som gjorde att jag inte hann med att brodera på Bayeuxtapeten, som jag alltid gör på somrarna). Någon gång i våras fick jag en strålande idé till ett annorlunda broderi. Under hela sommaren har jag skissat och ritat och provbroderat och provbroderat igen och nu är det äntligen färdigt.

Jag har designat tre stycken små korsstygnshus. De är inspirerade av olika svenska byggnadstyper och är broderade i korsstygn med ullgarn på plastcanvas. Jag ska berätta lite om vart och ett av husen:


Från södra Sverige har jag gjort ett korsvirkeshus. Jag har ju bott i Skåne så det kändes självklart att göra ett korsvirke med gult halmtak och Skåneblå snickerier i fönster och dörr.


Från Mellansverige har jag gjort en parstuga. Den har gröna fönsterluckor och väggarna är faluröda. Vita knutar så klart och på taket ligger tegel i brunrött ullgarn med en liten ljusgrön tråd i som föreställer mossa.


Från norra Sverige har jag gjort en fäbod i en vindpinad gråfärg med grönt gräs på taket som är gjort av ryaknutar.

Nu undrar säkert en del vad jag ska göra med dessa små broderade hus och det ska jag snart berätta. Här är fortsättningen på historien.

Share