Jag har aldrig träffat Annika Eklund. Vi har bara pratats vid på telefon. Första gången hon ringde mig var för ett drygt år sedan, bara några veckor efter att jag hade tagit över Brodera mera från Monica Zetterström. Hon presenterade sig och berättade att hon har broderat en hel del modeller på uppdrag av Monica och nu undrade hon om jag kanske hade något broderiuppdrag till henne. Hon var sjukpensionär och bodde på Ekerö (det var något med ryggen tror jag). Jag lovade att fundera på det och återkomma.
Jag hade enormt mycket att göra den där första tiden och glömde förstås alltihop. Ett par veckor senare ringde Annika igen och undrade om jag hade tänkt på saken. Nu funderade jag lite och kom på att det fanns en yllebroderad kudde som Monica ville behålla själv. Jag frågade Annika om hon kunde tänka sig att brodera en kopia av den. Det ville hon gärna. Vi tryckte mönster på kläde och skickade en materialsats till Annika och så glömde jag bort henne igen. Efter några månader, i februari tror jag det var, så ringde Annika. Kudden var färdig. Hon skickade broderiet till mig och det var helt underbart. På ungefär fem månader hade hon skapat en fantastisk skånsk bröllopskudde med broderi på rött kläde.
Nu ville hon genast ha ett nytt uppdrag. Jag hade insett att hon var en mycket skicklig yllebrodös så jag frågade om hon vill ha en riktig utmaning. Det ville hon, så nu tryckte vi upp ett gammalt mönster på natursvart kläde och plockade ihop mängder med garn och skickade till Ekerö. Sedan var det tyst därifrån några månader och jag tänkte att det kanske var ett för svårt projekt vi hade gett henne. I början av hösten hörde Annika av sig och behövde mer garn. Hon beklagade sig då över att trycket på kudden inte var så bra och att färgerna inte stämde riktigt. Jag bad henne använda sin fantasi och göra en fri tolkning av mönstret.
För några veckor sedan ringde Annika igen. Det var sista gången vi talades vid. Hon var inlagd på S:t Görans sjukhus och de höll på att göra en massa undersökningar på henne. Hon hade haft problem med magen under sommaren och gått ner i vikt, men nu skulle allt ordna sig, trodde hon. Hon satt och broderade mellan undersökningarna och var nästan färdig med broderiet. Hon behövde tyg och band för monteringen. Jag skickade grejerna till sjukhuset.
Någon vecka senare ringde en väninna till Annika och hälsade att hon nu var inlagd på Stockholms sjukhem och att hon frågade efter mer band till monteringen, så då skickade jag det till sjukhemmet. Bara ett par dagar senare ringde väninnan igen och nu stod det klart att Annika inte skulle brodera mer. Hon hade cancer och det var bara dagar kvar.
Annika avled för en vecka sedan och idag kom ett paket med posten. Det var medeltidsbroderiet som Annika hade arbetat med så länge hon orkade: en avlång dyna med en enhörning och en massa fantasiblommor. Broderiet är avslutat och hon höll på att sy fast små band längs hela kanten. Visst är det helt fantastiskt! Det är så inspirerande att studera det. Hon har lagt ner så mycket arbete på alla detaljer.
Det kanske blir så att vi aldrig kan göra en materialsats på det här broderiet, eftersom schablonen som vi trycker med inte var så bra och garnerna inte stämmer. Annika Eklund har i alla fall lämnat efter sig ett fint minne i form av ett väldigt vackert broderi. Tack Annika!
Här finns det ursprungliga broderiet (tack för länktips Elisabet Jansson)